Job 12

₂Ja visst, ni är ju så kloka,

visheten dör nog ut med er!

₃Men jag har förstånd lika väl som ni,

jag är inte dummare än ni.

Vad har ni som inte andra har?

₄Jag har blivit till allmänt åtlöje,

en som ropade till Gud och fick svar,

en rättfärdig och oförvitlig – till åtlöje!

₅En olycksdrabbad är värd förakt,

så tycker den trygge,

de som snavar får skylla sig själva.

₆Men rövare bor i ostörd ro,

de som utmanar Gud går säkra,

fastän Gud har dem i sitt våld.

₇Fråga djuren, de kan lära dig,

himlens fåglar kan ge dig svar.

₈Fråga markens kryp, de kan lära dig,

havets fiskar kan upplysa dig.

₉Finns det någon av dem som inte vet

att detta är Herrens verk?

₁₀Han har alla varelsers liv i sin hand,

varje människas ande.

₁₁Örat prövar orden

som tungan prövar matens smak.

₁₂Med hög ålder följer vishet,

långt liv skänker insikt.

₁₃Hos Gud finns vishet och styrka,

han har beslutsamhet och insikt.

₁₄När han river ner bygger ingen upp,

när han spärrar in släpps ingen ut.

₁₅När han håller vattnet inne blir det torka,

när han låter det forsa förhärjas jorden.

₁₆Hos honom finns kraft och klokhet,

han härskar över förledare och förledd.

₁₇Rådsherrar för han barfota bort,

domare gör han till dårar.

₁₈Han klär av kungar deras skrud

och binder ett skynke kring deras höfter.

₁₉Präster för han barfota bort,

maktens män får han på fall.

₂₀Han tar talets gåva från de betrodda

och berövar de gamla deras vett.

₂₁Han öser skam över stormän

och lossar de starkas bälte.

₂₂Mörkrets hemligheter blottar han

och för fram det dunkla i ljuset.

₂₃Han gör folken stora, och han förgör dem,

han skingrar dem, och han leder dem rätt.

₂₄Från folkets ledare tar han förståndet,

han för dem vilse i väglös ödemark.

₂₅De famlar i ett mörker utan ljus,

han låter dem ragla som druckna.