Job 30

₁Nu skrattar de åt mig,

dessa som är yngre än jag

och vars fäder jag skulle ha ratat

som vallhundar åt mina får.

₂Deras styrka hade jag ingen glädje av,

de saknade manlig kraft.

₃[---]

₄De plockar saltört bland snåren,

ginstens rötter är deras föda.

₅De drivs bort från mänsklig gemenskap,

och man skriker efter dem som efter tjuvar.

₆I dystra raviner håller de till,

i jordkulor och klippskrevor.

₇Från snåren hörs deras tjut,

under tistelstånden skockas de,

₈dessa dårar och ärelösa

som jagats ut ur landet.

₉Nu har jag blivit en visa för dem,

utsatt för skämt och hån.

₁₀De föraktar mig och undviker mig,

de spottar mig rakt i ansiktet.

₁₁Gud har lossat min bågsträng och knäckt mig,

därför kastar de alla hänsyn.

₁₂Spolingar sätter sig upp mot mig

och knuffar mig åt sidan.

De banar väg för ofärdens anlopp.

₁₃De river upp min väg för att få mig att falla,

ingen hindrar dem från att rycka fram.

₁₄De kommer som genom en bred bräsch

och väller fram i brak och dån,

₁₅fasor störtar över mig.

Min värdighet förs bort av vinden,

min lycka upplöses som ett moln.

₁₆Jag överväldigas av sorg,

plågan har mig i sitt grepp.

₁₇Om natten brinner min kropp,

mina lemmar finner ingen vila.

₁₈Med all sin kraft hugger han tag i min klädnad,

griper mig i kragen

₁₉och kastar mig i dyn.

Jag är som stoft och aska.

₂₀Jag ropar till dig men du svarar inte,

jag står här och du ser mig inte.

₂₁Du har förvandlats till en grym fiende

och ansätter mig med all din styrka.

₂₂Du slungar i väg mig i vinden

och upplöser mig i ett dån.

₂₃Ja, jag vet att du för mig till döden,

till den plats där allt levande samlas.

₂₄Man lyfter inte handen mot den arme

när han ropar på hjälp i sin nöd.

₂₅Jag har ju gråtit över dem som haft det svårt

och bekymrat mig om den fattige.

₂₆Men när jag hoppades på gott, kom ont,

när jag väntade på ljus, kom mörker.

₂₇Mitt inre sjuder, jag får ingen ro,

onda dagar möter mig.

₂₈Sörjande går jag, utan en strimma sol,

jag reser mig inför folket och ropar på hjälp.

₂₉Jag har blivit schakalens broder,

jag är uvens like.

₃₀Min hud svartnar och flagar,

kroppen glöder av feber.

₃₁Min lyras klang har vänts i klagan,

flöjtens toner ljuder som gråt.