Job 33

₁Så hör vad jag har att säga, Job,

lyssna noga på mina ord!

₂Nu vill jag öppna min mun

och låta min stämma höras.

₃Av uppriktigt hjärta talar jag kunskapens ord,

mina läppar ger klara besked.

₄Guds ande skapade mig,

den Väldiges andedräkt ger mig liv.

₅Svara mig om du kan,

rusta dig till strid mot mig!

₆Inför Gud är du och jag lika,

jag är formad av en lerklump också jag.

₇Du behöver inte känna fruktan för mig,

jag skall inte trycka ner dig.

₈Men jag hörde själv vad du sade,

dina ord undgick mig inte:

₉»Jag är ren och utan skuld,

utan fläck och fri från synd.

₁₀Men han söker sak med mig

och räknar mig som sin fiende.

₁₁Han sätter mig i stocken,

han bevakar alla mina vägar.«

₁₂Nej, där har du inte rätt!

Jag säger dig: Gud är större än människor.

₁₃Varför anklagar du honom

för att han inte svarar dem?

₁₄På ett sätt talar Gud,

ja, på två sätt den Osynlige.

₁₅I en dröm, en syn om natten,

när människor sover sin djupaste sömn,

när de slumrar på bädden,

₁₆då får han människorna att lyssna,

han varnar och förskräcker dem

₁₇för att avhålla dem från deras ogärningar

och stäcka deras högmod.

₁₈Så räddar han dem från graven,

från att fara ner i dödsriket.

₁₉Eller när en man tuktas av plågor på sin bädd,

med ständiga smärtor i kroppen:

₂₀han får avsmak för mat,

saknar aptit för de läckraste rätter,

₂₁han mister hullet och syns knappt mer,

kroppen är tärd intill osynlighet,

₂₂han står på gravens rand,

han möter dödens makter.

₂₃Om då en ängel kommer till honom,

ett av de tusende sändebuden,

och förklarar honom rättrådig,

₂₄då har Gud förbarmat sig och sagt:

»Rädda honom från att sänkas i graven,

lösen är erlagd.«

₂₅Hans kropp blir smidig som ynglingens,

han återfår sin ungdoms kraft.

₂₆När han ber till Gud blir han bönhörd,

han får träda fram inför honom med jubel.

Så blir människan återupprättad av Gud.

₂₇Jublande säger hon inför alla:

»Jag syndade och gjorde det raka krokigt

men slipper det straff jag förtjänat.

₂₈Han har räddat mig undan graven,

jag får leva och se ljuset.«

₂₉Allt detta gör Gud med människan,

två gånger, ja tre,

₃₀han för henne åter från graven

och låter livets ljus lysa över henne.

₃₁Lyssna nu, Job, hör på mig,

var tyst, det är jag som talar.

₃₂Men har du något att säga, så gör det –

tala du, jag skall gärna ge dig rätt.

₃₃Om inte, är det du som skall höra på mig.

Var tyst, så skall jag lära dig vishet.