1Inför detta darrar jag i mitt innersta,
hjärtat hamrar i mitt bröst.
2Hör hans vreda stämma,
hör mullret från hans mun!
3Han låter det rulla över hela himlen,
och hans blixtar når ända till jordens hörn.
4Sedan hörs ett rytande,
hans mäktiga stämma dånar.
Han sparar inte på blixtarna
när han låter sin stämma höras.
5Med sin dånande stämma gör Gud under,
större ting än vi kan förstå.
6Han säger till snön att falla på jorden,
till regnet att vräka ner.
7Människorna stänger han inne,
de skall veta att det är han som verkar.
8Djuren gömmer sig i sina bon
och stannar i sina hålor.
9Stormen släpps ut ur sin kammare
och kölden ur sitt förråd.
10När Gud andas bildas is
och vida vatten stelnar.
11Han fyller molnen med väta,
från skyarna sprids hans blixtar.
12Ljungande, åt alla håll,
far de dit han vill,
de utför allt vad han befaller
kring hela jordens krets.
13Han låter dem nå sitt mål,
till straff eller gagn för jorden.
14Lyssna på detta, Job,
hejda dig och besinna Guds under!
15Förstår du hur Gud styr,
hur han får blixten att ljunga ur skyn?
16Förstår du molnens flykt,
den allvetandes underbara verk?
17När dina kläder bränner mot huden
och sunnanvinden får landet att domna,
18är det då du som har hjälpt honom
att hamra ut himlavalvet,
den hårda, blanka spegeln?
19Lär oss vad vi skall säga till honom,
vi har inget att anföra i vår förmörkelse.
20Skulle jag be att få tala med honom –
vem begär väl sin egen undergång?
21Ingen kan se på solen
där den lyser klar
sedan vinden gjort himlen ren.
22Från gudaboningen kommer ett gyllene sken,
glansen kring Gud väcker bävan.
23Den Väldige når vi inte.
Han som är stor i makt och rätt
och upphöjd i rättfärdighet, han svarar inte.
24Därför bävar människorna inför honom,
medan han inte ens ser åt de visa.
