Job 4

₂Orkar du höra vad vi har att säga?

Vem kan hålla tillbaka sina ord!

₃Själv har du visat många till rätta,

du gav styrka åt kraftlösa armar,

₄dina ord höll den vacklande uppe,

du gav stadga åt skälvande knän.

₅Men nu när du själv drabbas orkar du inte,

när det träffar dig själv blir du rädd.

₆Ger din gudsfruktan ingen tillförsikt,

din oförvitlighet inget hopp?

₇Tänk efter! När gick en oskyldig under,

var gick en rättrådig förlorad?

₈Detta har jag sett: de som plöjer ondska

och sår ofärd, de får skörda det.

₉De går under när Gud andas på dem,

förintas av hans vredes fnysning.

₁₀Lejonet vrålar, vilddjuret ryter,

men bestarnas tänder krossas.

₁₁Utan byte går lejonet under

och lejonungarna skingras.

₁₂Ett ord smög sig till mig,

nådde mitt öra i en viskning.

₁₃Det var under ängslande syner om natten,

när människorna sov sin djupaste sömn.

₁₄Jag fylldes av skräck och bävan,

hela kroppen skälvde av skräck.

₁₅En vind drog förbi,

en storm som fick mig att rysa.

₁₆Då stod där något jag aldrig sett,

en gestalt trädde fram för min syn.

I tystnaden hörde jag en röst:

₁₇»Kan en människa ha rätt mot Gud,

kan en man vara ren inför sin skapare?«

₁₈Nej, inte ens sina tjänare litar han på,

även hos änglarna ser han brister,

₁₉än mer då hos dem som bor i hyddor av ler,

dem som har sitt ursprung i jord.

De krossas som mal,

₂₀innan dagen blir kväll förgås de,

oförmärkt går de under för alltid.

₂₁Deras tältpluggar rycks upp,

de dör utan att ha vunnit vishet.