3 Moseboken 22

₂Säg till Aron och hans söner att de skall vara aktsamma om de heliga gåvor som israeliterna helgar åt mig, så att de inte vanhelgar mitt heliga namn. Jag är Herren. ₃Säg till dem: Om någon av era ättlingar i kommande släktled medan han är oren kommer nära de heliga gåvor som israeliterna helgar åt Herren, skall han stötas bort ur min åsyn. Jag är Herren.

₄Om någon av Arons efterkommande har spetälska eller en flytning, får han inte äta av de heliga gåvorna förrän han blir ren. Det gäller också den som har rört vid någon som blivit oren genom en död kropp och den som har haft sädesuttömning ₅och likaså den som har rört vid ett smådjur som man blir oren av eller vid en människa som man blir oren av, oavsett hur denna människa har blivit oren. ₆Den som rör vid något sådant är oren till kvällen och får inte äta av de heliga gåvorna förrän han har badat. ₇Men när solen har gått ner är han ren, och sedan får han äta av de heliga gåvorna, ty det är hans mat. ₈Ett självdött eller ihjälrivet djur får han inte äta: han blir oren genom det. Jag är Herren. ₉De skall hålla vad jag har ålagt dem, så att de inte drar skuld över sig genom det de äter och måste dö därför att de vanhelgar det heliga. Jag är Herren som helgar dem.

₁₀Ingen obehörig får äta av det heliga. En som tillfälligt bor hos prästen eller en daglönare får inte äta av det heliga, ₁₁men om prästen köpt en slav, får denne äta av det, liksom en slav som är född i hans hus; dessa får äta av hans mat. ₁₂Om dottern till en präst gifter sig med en obehörig, får hon inte längre äta av de heliga offergåvorna. ₁₃Men om dottern till en präst har blivit änka eller förskjuten och inte har några barn och kommer tillbaka till sin fars hus, får hon äta av sin fars mat, liksom när hon ännu var ung. Ingen obehörig får äta av den. ₁₄Om någon oavsiktligt äter av det heliga, skall han ge prästen ersättning för det heliga med tillägg av en femtedel. ₁₅Prästerna får inte vanhelga de heliga gåvor som israeliterna offrar åt Herren ₁₆och dra skuld och straff över dem genom att låta dem äta av deras heliga gåvor, ty jag är Herren som helgar dem.

₁₈Säg till Aron och hans söner och till alla israeliterna: Om någon israelit eller invandrare i Israel vill frambära ett offer, vare sig det är ett löftesoffer eller ett frivilligt offer, som de vill offra åt Herren som brännoffer, ₁₉måste det, för att behaga honom, vara ett felfritt handjur från nötboskapen, fåren eller getterna. ₂₀Ni får inte offra något djur med fel, ett sådant blir inte till behag.

₂₁Om någon vill offra ett gemenskapsoffer åt Herren av nötboskap eller småboskap för att uppfylla ett löfte eller som ett frivilligt offer, skall det vara felfritt för att bli till behag; det får inte vara något fel på det. ₂₂Det som är blint eller brutet eller stympat eller har vårtor eller skabb eller revorm skall ni inte offra åt Herren. Sådana eldoffer skall ni inte lägga på altaret åt Herren. ₂₃En tjur eller ett får med vanskapta eller förkrympta lemmar får du offra som frivilligt offer, men Herren finner inte behag i det om det ges som löftesoffer. ₂₄Ett djur med klämda, krossade, avslitna eller utskurna testiklar får ni inte offra åt Herren. Ni får inte göra sådant i ert land ₂₅och inte heller köpa sådana djur av utlänningar och bära fram dem som er Guds mat. De är skadade, de har ett fel, och Herren finner inte behag i er gåva.

₂₆Herren talade till Mose:

₂₇När en kalv, ett lamm eller en killing har fötts, skall den dia sin mor i sju dagar, men från den åttonde dagen är den Herren till behag som eldoffergåva. ₂₈Ni får inte slakta en ko eller ett får på samma dag som dess unge. ₂₉När ni vill offra ett tackoffer åt Herren, skall det ske så att det behagar honom. ₃₀Det skall ätas samma dag, ni får inte lämna kvar något till nästa morgon. Jag är Herren.

₃₁Ni skall hålla mina bud och följa dem. Jag är Herren. ₃₂Ni får inte vanhelga mitt heliga namn; jag skall hållas helig bland israeliterna. Jag är Herren som helgar er ₃₃och som har fört er ut ur Egypten för att vara er Gud. Jag är Herren.