Sabbatsåret
1Herren talade till Mose på Sinaiberget:
2Säg till israeliterna: När ni kommer in i landet som jag ger er, skall landet fira Herrens sabbat. 3I sex år skall du beså din åker, och i sex år skall du beskära dina vinstockar och bärga skörden. 4Men det sjunde året skall landet ha en sabbatsvila, en Herrens sabbat. Då skall du inte beså din åker och inte beskära dina vinstockar. 5Vad som växer upp av spillsäden efter skörden skall du inte skörda, och de druvor som växer på dina obeskurna vinstockar skall du inte plocka. Det skall vara ett år av sabbatsvila för landet. 6Vad landet självt kan frambringa under denna sabbat skall vara mat åt dig, din slav och slavinna, din daglönare och den som tillfälligt bor hos dig, alla som är hos dig. 7Din boskap och de vilda djuren i ditt land skall också äta av vad landet kan ge.
Friåret
8Du skall låta det gå sju sabbatsår, sju gånger sju år, så att tiden för de sju sabbatsåren blir fyrtionio år. 9I sjunde månaden, den tionde dagen i månaden, skall du låta hornen ljuda. På försoningsdagen skall ni stöta i horn i hela ert land, 10och ni skall helga det femtionde året och utropa frihet åt alla invånare i landet. Det skall vara ett friår för er: var och en skall få tillbaka sin egendom och få komma tillbaka till sin släkt. 11Detta femtionde år skall vara ett friår för er. Då skall ni inte så något, och vad som växer upp av spillsäden skall ni inte skörda, och druvor från de obeskurna vinstockarna skall ni inte plocka. 12Ty det är ett friår, det skall ni hålla heligt. Ni skall få er mat av det marken kan ge.
13Under friåret skall var och en få tillbaka sin egendom. 14Om du säljer åt din landsman eller köper av honom, skall du inte göra något orätt. 15Du skall betala din landsman efter det antal år som gått sedan friåret, och han skall sätta priset efter det antal år du kan bärga skörden. 16Ju fler år desto högre pris skall du betala och ju färre år desto lägre pris, ty det är ett visst antal grödor han säljer åt dig. 17Ni skall inte göra orätt mot varandra; du skall frukta din Gud, ty jag är Herren, er Gud. 18Ni skall hålla mina bud, och mina stadgar skall ni följa och rätta er efter, då lever ni trygga i landet. 19Landet skall ge sin frukt; ni skall äta er mätta och leva trygga där. 20Och om ni undrar vad ni skall äta under det sjunde året, då ni inte får så eller skörda, 21skall ni veta att jag låter min välsignelse komma över er under det sjätte året, så att det blir gröda för tre år. 22Ännu när ni sår under det åttonde året kan ni äta av den gamla skörden. Ända till dess att det nionde årets gröda har bärgats kan ni äta av den gamla skörden.
Inlösningsrätt
23Jord får inte säljas för all framtid, ty landet är mitt och ni är främlingar och gäster hos mig. 24För all jord som blir er måste ni medge återköp. 25Om din broder kommer på obestånd och måste sälja av sin egendom, skall hans närmaste skyldeman lösa in det sålda. 26Om någon saknar skyldeman, men själv får råd att lösa in det sålda, 27skall han räkna efter hur många år som gått efter försäljningen och betala köparen för de återstående. Så skall han få tillbaka sin egendom. 28Men om han inte har råd, skall det sålda förbli i köparens ägo till friåret. Då skall det frånträdas och han skall få tillbaka sin egendom.
29Om någon säljer ett bostadshus i en stad med murar, skall han ha rätt att köpa tillbaka det inom ett år. Inlösningsrätten är alltså tidsbegränsad. 30Om det inte blir inlöst inom ett år skall huset, om det ligger i en muromgärdad stad, förbli köparens och hans efterkommandes egendom för all framtid och inte frånträdas under friåret.
31Men hus i byar som inte omges av murar skall betraktas som åkermark: de kan köpas tillbaka eller frånträds under friåret. 32I fråga om leviternas städer, dvs. husen i deras städer, har leviterna en inlösningsrätt som gäller för all framtid, 33vare sig en levit köper tillbaka sitt hus eller det hus han sålt i sin stad frånträds under friåret, ty leviterna har, i motsats till övriga israeliter, ingen annan egendom än husen i sina städer. 34Ett fält utanför deras städer som är betesmark får inte säljas, ty det är deras egendom för all framtid.
35Om din broder kommer på obestånd och inte längre kan försörja sig, skall du ta dig an honom som man gör med en invandrare eller en tillfälligt bosatt och låta honom bo hos dig. 36Du får inte ta ränta av honom eller kräva mer tillbaka, ty du skall frukta din Gud och låta din broder bo hos dig. 37Låna inte ut dina pengar åt honom mot ränta, och lämna honom inte av dina livsmedel för att kräva mer tillbaka. 38Jag är Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egypten för att ge er Kanaan och vara er Gud.
39Om din broder kommer på obestånd och måste sälja sig till dig, får du inte behandla honom som slav. 40Han skall arbeta hos dig som en daglönare eller en tillfälligt bosatt fram till friåret. 41Då får han lämna dig, han själv och hans barn med honom, och han får återvända till sin släkt och sina fäders egendom. 42Ty de är mina slavar som jag har fört ut ur Egypten, de skall inte säljas som vanliga slavar säljs. 43Du skall inte behandla honom hårt, du skall frukta din Gud. 44Vill du ha en slav eller slavinna, kan du köpa sådana av folken omkring dig. 45Ni får också köpa barn till invandrare som är tillfälligt bosatta hos er och sådana i deras familjer som föds i landet. De förblir er egendom, 46och dem kan ni lämna i arv åt era barn som deras egendom; dem kan ni hålla som slavar för all framtid. Men bland era bröder, israeliterna, skall ingen behandla en annan hårt.
47Om en invandrare eller tillfälligt bosatt hos dig uppnår välstånd men din broder kommer på obestånd och måste sälja sig till invandraren eller den tillfälligt bosatte eller någon som härstammar från en invandrare, 48skall han kunna friköpas sedan han sålt sig. En av hans bröder skall friköpa honom, 49eller hans farbror eller hans kusin eller någon annan nära släkting eller han själv om han får råd till det. 50Då skall han och den som köpte honom räkna ut tiden från det år då han sålde sig och till friåret. Priset skall anpassas efter antalet år och beräknas efter en daglönares arbete. 51Om många år är kvar, skall han köpa sig fri genom att betala motsvarande del av summan, 52och om bara några år är kvar till friåret, skall han betala en summa beräknad efter antalet år. 53Han skall vara som en daglönare, anställd år för år, och du skall se till att han inte behandlas hårt. 54Och om han inte blir friköpt på detta sätt, blir han fri under friåret, han själv och hans barn med honom. 55Ty israeliterna är mina slavar och tillhör mig, de är mina slavar som jag har fört ut ur Egypten. Jag är Herren, er Gud.
