3 Moseboken 26

₃Om ni följer mina stadgar och håller mina bud och rättar er efter dem, ₄skall jag ge er regn i rätt tid. Då ger jorden sin gröda och träden på fälten bär sin frukt. ₅Trösktiden varar fram till vinskörden och vinskörden fram till såningstiden. Ni kan äta er mätta på ert bröd och leva trygga i landet.

₆Jag skall låta fred råda i landet, så att ni kan gå till vila utan att något skrämmer er. Jag skall göra slut på alla rovdjur i landet, och inga svärd skall härja i ert land. ₇Ni skall jaga era fiender på flykten, och de skall falla för era svärd; ₈fem av er skall jaga hundra, hundra av er jaga tio tusen, och fienderna skall falla för era svärd.

₉Jag skall ta mig an er och göra er fruktsamma och talrika; jag skall upprätthålla mitt förbund med er. ₁₀Ni kommer att kunna äta av den gamla skörden, ja, ni blir tvungna att kasta bort den för att få plats för den nya.

₁₁Jag skall slå upp min boning bland er och aldrig känna avsky för er. ₁₂Jag skall vandra mitt ibland er och vara er Gud, och ni skall vara mitt folk. ₁₃Jag är Herren, er Gud, som förde er ut ur Egypten för att ni inte skulle vara slavar längre. Det var jag som bröt sönder ert ok och lät er gå med högburet huvud.

₁₄Men om ni inte lyssnar till mig och inte handlar efter alla dessa bud, ₁₅om ni förkastar mina stadgar och känner sådan avsky för mina befallningar att ni inte handlar efter mina bud utan bryter förbundet med mig, ₁₆då skall jag i min tur göra detta mot er: jag skall slå er med fasa, med sjukdom och feber som får er blick att slockna och ert livsmod att vissna. Förgäves skall ni så er säd; era fiender kommer att äta den. ₁₇Jag skall vända mig mot er, och ni kommer att besegras av era fiender. Era motståndare får makten över er, och ni kommer att fly, fast ingen förföljer er.

₁₈Och om ni trots detta inte lyssnar till mig, skall jag straffa er sjufalt värre för era synder ₁₉och kväsa ert stora övermod. Jag skall låta er himmel bli som järn och marken under er som koppar, ₂₀så att allt ert slit blir förgäves: jorden ger ingen gröda och träden på fälten bär ingen frukt.

₂₁Om ni ändå avvisar mig och inte vill lyssna till mig, skall jag slå er sjufalt värre, så som era synder förtjänar. ₂₂Jag skall släppa lös vilddjuren mot er. De skall ta barnen ifrån er, utrota er boskap och minska ert antal så att vägarna ligger folktomma.

₂₃Om ni trots detta inte låter varna er utan avvisar mig, ₂₄skall jag i min tur avvisa er: jag skall slå er sjufalt värre för era synder. ₂₅Jag skall låta ett hämndens svärd komma över er, som hämnd för ert förbundsbrott. När ni samlas i städerna skall jag sända in pest bland er, och ni kommer att vara utlämnade åt fienden. ₂₆Jag skall förstöra era brödförråd, och ert bröd kommer att kunna bakas i en enda ugn av tio kvinnor; det skall vägas upp åt er, och ni skall äta men inte bli mätta.

₂₇Om ni trots detta inte lyssnar till mig utan avvisar mig, ₂₈kommer jag i min tur att avvisa er i vredesmod och straffa er sjufalt värre för era synder. ₂₉Ni skall bli tvungna att äta era söners och döttrars kött. ₃₀Jag skall ödelägga era offerplatser, riva era rökelsealtaren och kasta era ruttnande lik på era ruttna avgudapålar, och jag kommer att känna avsky för er. ₃₁Jag skall lägga era städer i ruiner, föröda era helgedomar och vända mig bort från den blidkande lukten av era offer. ₃₂Ja, jag skall själv lägga landet öde, och era fiender, som slår sig ner där, kommer att bäva. ₃₃Jag skall skingra er bland folken och förfölja er med draget svärd. Landet skall läggas öde och era städer bli ruiner. ₃₄Då skall landet få gottgörelse för sina sabbater, så länge det ligger öde och ni är i era fienders land. Då skall landet ha sabbatsvila och ta igen sina uteblivna sabbater. ₃₅Hela den tid landet ligger öde skall det ha sabbat och få den vila det inte fick under era sabbater, då ni bodde där. ₃₆De av er som överlever och bor i fiendeland, dem skall jag göra så harhjärtade att de tar till flykten för ett prasslande löv och flyr som om de flydde för svärd och faller, fast de inte är förföljda. ₃₇De skall stupa som för svärd, den ene över den andre, fast de inte är förföljda. Ni kommer inte att kunna hålla stånd mot era fiender. ₃₈Ni skall gå under bland folken, och era fienders land skall uppsluka er. ₃₉De av er som överlever skall tyna bort i fiendeland för sina egna synders skull, men också för att deras fäder har syndat skall de tyna bort som de.

₄₀Då skall de bekänna sina egna synder och sina fäders synder, att de handlade trolöst mot mig, ja, att de avvisade mig, ₄₁så att jag i min tur avvisade dem och lät dem komma till sina fienders land. Då skall deras förstockelse upphöra och de skall ödmjuka sig och sona sitt brott, ₄₂och då skall jag minnas mitt förbund med Jakob, ja, mitt förbund med Isak och mitt förbund med Abraham skall jag minnas, och landet skall jag minnas. ₄₃Men landet måste överges av dem och få gottgörelse för sina sabbater genom att ligga öde och slippa dem. De skall sona sitt brott, eftersom de har förkastat mina stadgar och avskytt mina befallningar. ₄₄Trots detta skall jag, medan de är i sina fienders land, inte förkasta dem eller känna avsky för dem, så att jag gör slut på dem och bryter mitt förbund med dem, ty jag är Herren, deras Gud. ₄₅Till deras fördel skall jag minnas förbundet med deras förfäder, som jag förde ut ur Egypten i folkens åsyn för att jag skulle vara deras Gud. Jag är Herren.

₄₆Dessa är de bud, stadgar och lagar för förbundet mellan Herren och israeliterna som Herren gav på Sinaiberget och som förmedlades av Mose.