Om bön
1En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be. När han slutade sade en av hans lärjungar till honom: »Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar.« 2Då sade han till dem: »När ni ber skall ni säga:
Fader, låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
3Ge oss var dag vårt bröd för dagen som kommer.
4Och förlåt oss våra synder,
ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning.«
5Han sade till dem: »Tänk er att någon av er går till en vän mitt i natten och säger: ’Käre vän, låna mig tre bröd. 6En god vän som är på resa har kommit hem till mig, och jag har ingenting att bjuda på.’ 7Då kanske han där inne säger: ’Lämna mig i fred. Dörren är redan låst, och jag har barnen hos mig i sängen. Jag kan inte stiga upp och ge dig något.’ 8Men jag säger er: även om han inte stiger upp och ger honom något för vänskaps skull, så gör han det därför att den andre är så påträngande, och han ger honom allt vad han behöver. 9Därför säger jag er: Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. 10Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.
11Finns det någon far ibland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk 12eller ger honom en skorpion när han ber om ett ägg? 13Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte fadern i himlen ge helig ande åt dem som ber honom?«
Demoner drivs ut med Guds finger
14En gång drev han ut en demon som var stum. När demonen for ut började den stumme tala, och folket häpnade. 15Men några sade: »Det är med demonernas furste Beelsebul som han driver ut demonerna.« 16Andra ville sätta honom på prov och krävde att få se ett tecken från himlen. 17Men han visste vad de hade i tankarna och sade: »Varje rike som råkar i strid med sig självt blir ödelagt, och hus faller över hus. 18Och om nu Satan råkar i strid med sig själv, hur skall hans rike då kunna bestå? Ni säger ju att det är med Beelsebul som jag driver ut demonerna. 19Men om jag driver ut demonerna med Beelsebul, med vems hjälp driver då era anhängare ut dem? De kommer alltså att bli er dom. 20Men om det är med Guds finger jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er. 21När en stark man vaktar sin gård med vapen i hand får hans ägodelar vara i fred. 22Men kommer det en som är ännu starkare och övermannar honom tar den mannen ifrån honom alla de vapen han litade på och fördelar bytet. 23Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.
Den orena andens återkomst
24När den orena anden lämnar en människa vandrar den genom vattenlösa trakter och letar efter en plats att vila på. Hittar den ingen säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. 25När den så kommer och finner det städat och snyggt, 26går den bort och hämtar sju andar till som är värre än den själv, och de följer med in och slår sig ner där. För den människan blir slutet värre än början.«
27När han sade detta hördes en kvinna i mängden ropa: »Saligt det moderliv som har burit dig, och saliga de bröst som du har diat.« 28Men han svarade: »Säg hellre: Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det.«
Jona-tecknet
29När ännu mer folk strömmade till sade han till dem: »Detta släkte är ett ont släkte. Det vill ha ett tecken, men det skall inte få något annat än Jona-tecknet. 30Ty liksom Jona blev ett tecken för folket i Nineve skall Människosonen bli det för detta släkte. 31Söderns drottning skall uppstå vid domen tillsammans med människorna i detta släkte och bli deras dom. Ty hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet, men här finns något som är förmer än Salomo. 32Folk från Nineve skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty de omvände sig vid Jonas förkunnelse, men här finns något som är förmer än Jona.
Kroppens lampa är ögat
33Ingen tänder en lampa och ställer den i en vrå eller under sädesmåttet. Man sätter den på hållaren, så att de som kommer in ser ljuset. 34Kroppens lampa är ögat. När ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus, men när det är fördärvat är det mörkt i din kropp. 35Se alltså till att ljuset inom dig inte är mörker. 36Om hela din kropp får ljus och ingen del ligger i mörker, så blir den helt och hållet ljus, som när en lampa låter sitt ljus falla på dig.«
Anklagelser mot fariseer och laglärda
37Under detta tal bjöd en farisé honom hem till sig, och han följde med in och lade sig till bords. 38Farisén blev förvånad över att han inte badade sig ren före måltiden, 39men Herren sade till honom: »Ni fariseer, ni rengör utsidan av bägare och fat, men ert inre är fullt av vinningslystnad och ondska. 40Begriper ni inte att han som har gjort utsidan också har gjort insidan? 41Nej, ge de fattiga vad som finns på era fat, så blir allt rent för er. 42Ve er, fariseer, som ger tionde av mynta och vinruta och alla grönsaker men glömmer rättvisan och kärleken till Gud. Ni skulle göra det ena utan att därför försumma det andra. 43Ve er, fariseer, som älskar att sitta främst i synagogorna och bli hälsade på torgen. 44Ve er, ni är som gravar som inte syns, och människorna märker inte när de trampar på dem.«
45Då insköt en av de laglärda: »Mästare, det du säger är en förolämpning mot oss också.« 46Han svarade: »Ve också er, ni laglärda. Ni lastar på människorna bördor som är svåra att bära och rör inte ett finger för att lätta på bördorna. 47Ve er, som reser gravvårdar över profeterna, som era fäder dödade. 48Så vittnar ni om vad era fäder gjort och visar att ni godtar det; de dödade profeterna och ni reser vårdar över dem. 49Därför har också Guds vishet sagt: Jag skall sända profeter och apostlar till dem, och några skall de döda och förfölja. 50Därför skall detta släkte få betala för alla profeters blod som har utgjutits från världens skapelse, 51alltifrån Abels blod ända till Sakarjas blod, som spilldes mellan altaret och tempelhuset. Ja, jag säger er: detta släkte skall få betala för det. 52Ve er, ni laglärda, som har tagit nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte gått in, och dem som ville gå in har ni hindrat.«
53När han gick därifrån ansattes han hårt av de skriftlärda och fariseerna, som ställde många besvärliga frågor 54för att få honom att säga något som han kunde fällas för.
