Lukas 19

₁Han kom in i Jeriko och gick genom staden. ₂Där fanns en man som hette Sackaios, och han hade hand om tullen och han var rik. ₃Han ville gärna se vem denne Jesus var men kunde inte för folkmassan, för han var liten till växten. ₄Han sprang i förväg och klättrade upp i en sykomor för att kunna se honom, eftersom han skulle gå förbi där. ₅När Jesus kom dit såg han upp mot honom och sade: »Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem.«

₁₁För dem som hörde detta berättade han också en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de trodde att de redan nu skulle få se Guds rike komma. ₁₂Han sade: »En man av hög börd for till ett land långt borta för att få kungavärdighet och sedan komma tillbaka. ₁₃Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: ’Gör affärer med detta tills jag kommer tillbaka.’ ₁₄Men hans landsmän hatade honom, och när han hade rest skickade de sändebud för att säga: Honom vill vi inte ha till kung. ₁₅När han sedan kom tillbaka och hade blivit kung lät han kalla till sig tjänarna som han hade gett pengarna åt och ville veta hur de hade lyckats med sina affärer. ₁₆Den förste infann sig och sade: ’Herre, ditt pund har gett tio pund i vinst.’ ₁₇Då sade han: ’Bra, du är en god tjänare. Du har visat dig trogen i smått, och nu skall du få härska över tio städer.’ ₁₈Näste man kom och sade: ’Ditt pund, herre, har gett fem pund.’ ₁₉Till honom sade han: ’Du skall få fem städer under dig.’ ₂₀En annan kom och sade: ’Herre, här har du ditt pund. Jag har haft det undanlagt i en duk, ₂₁för jag var rädd för dig. Du är ju en hård man, du tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått.’ ₂₂Han svarade: ’Jag dömer dig efter dina egna ord. Du är en dålig tjänare, du visste att jag är en hård man, som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått. ₂₃Varför lämnade du inte mina pengar till en bank? Då hade jag kunnat få tillbaka dem med ränta när jag kom hem.’ ₂₄Och han sade till sina män: ’Ta ifrån honom hans pund och ge det åt mannen med de tio punden.’ – ₂₅’Herre’, sade de, ’han har ju redan tio pund.’ – ₂₆’Jag säger er: var och en som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. ₂₇Men mina fiender, de som inte ville ha mig till kung, för hit dem och hugg ner dem i min åsyn.’«

₂₈Efter att ha sagt detta gick han framför dem upp mot Jerusalem. ₂₉När han närmade sig Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, skickade han i väg två av lärjungarna ₃₀och sade: »Gå till byn rakt framför er. När ni kommer in i den skall ni finna en ungåsna som står bunden där, en som ännu ingen har suttit på. Ta den och led hit den. ₃₁Om någon frågar er varför ni tar den skall ni svara: Herren behöver den.« ₃₂De båda lärjungarna gav sig i väg och fann allt vara som han hade sagt. ₃₃När de skulle ta åsnan sade de som ägde den: »Varför tar ni åsnan?« ₃₄De svarade: »Herren behöver den.« ₃₅Och de ledde den till Jesus och lade sina mantlar på den och hjälpte honom upp. ₃₆Där han kom ridande bredde folk ut sina mantlar på vägen.

₄₁När han kom närmare och såg staden började han gråta över den ₄₂och sade: »Om du denna dag hade förstått, också du, vad som ger dig fred! Men nu är det fördolt för dig. ₄₃Det skall komma en tid då du får se dina fiender bygga vallar runt dig och omringa dig och ansätta dig från alla håll. ₄₄De skall slå dig och ditt folk till marken, och de skall inte lämna sten på sten, eftersom du inte förstod att tiden var inne för Guds besök.«

₄₅När han kom till templet körde han ut dem som drev handel där ₄₆och sade till dem: »Det står i skriften: Mitt hus skall vara ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste.« ₄₇Sedan undervisade han varje dag i templet. Översteprästerna och de skriftlärda och alla folkets ledare försökte röja honom ur vägen, ₄₈men de visste inte hur de skulle göra, för han hade hela folket med sig och alla lyssnade på honom.