Änkans gåva
1Han tittade upp och såg hur de rika lade sina gåvor i tempelkistan. 2Men han såg också en fattig änka lägga ner två kopparslantar, 3och då sade han: »Sannerligen, den där fattiga änkan gav mer än alla de andra. 4De tog av sitt överflöd och lade det bland gåvorna, men hon gav i sin fattigdom allt vad hon hade att leva på.«
Templets förestående fall
5När några talade om templet, hur vackert det var med sin fina sten och sina praktgåvor, sade han: 6»Allt detta som ni ser – det skall komma en tid då det inte lämnas sten på sten utan allt bryts ner.«
Kommande prövningar
7Då frågade de honom: »Mästare, när sker detta, och vad blir tecknet på att det börjar?« 8Han svarade: »Se till att ni inte blir vilseledda. Många kommer att uppträda under mitt namn och säga: Det är jag, och: Tiden är nära. Men följ dem inte. 9När ni får höra om krig och oroligheter, så tappa inte besinningen. Detta måste först hända, men det är ännu inte slutet.« 10Och han sade till dem: »Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike. 11Det blir svåra jordbävningar och pest och hungersnöd på den ena platsen efter den andra. Förfärliga ting skall ske och väldiga tecken visa sig på himlen.
12Men innan allt detta händer skall man gripa er och förfölja er. Man skall överlämna er åt synagogorna och kasta er i fängelse och dra er inför kungar och ståthållare för mitt namns skull. 13Då får ni tillfälle att vittna. 14Lägg bara på minnet att ni inte skall förbereda några försvarstal, 15ty jag skall ge er ord och visdom som era fiender inte kan stå emot eller vederlägga. 16Ni skall bli förrådda till och med av föräldrar och syskon och släktingar och vänner. En del av er skall man döda, 17och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. 18Men inte ett hår på ert huvud skall gå förlorat. 19Genom att hålla ut skall ni vinna ert liv.
Den sista stora nöden
20När ni ser Jerusalem omringat av härar, då skall ni veta att dess ödeläggelse är nära. 21Då måste de som bor i Judeen fly upp i bergen, de som är inne i staden skall lämna den, och de som är ute på landet får inte gå in i staden. 22Ty detta är vedergällningens tid, när allt i skriften blir uppfyllt. 23Ve dem som väntar barn eller ammar i den tiden. Stor nöd skall komma över landet, och vrede skall drabba detta folk. 24De skall falla för svärdshugg och föras bort som fångar till hednafolken, och Jerusalem skall trampas ner av hedningar tills hedningarnas tid är förbi.
Människosonens ankomst
25Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. 26Människor skall förgås av skräck i väntan på vad som skall komma över världen, ty himlens makter skall skakas. 27Då skall man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet. 28När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig.«
Liknelsen om träden som knoppas
29Han gav dem en liknelse: »Se på fikonträdet och alla andra träd. 30När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva att nu är sommaren nära. 31På samma sätt vet ni när ni ser detta hända att Guds rike är nära. 32Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. 33Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå.
Var på er vakt
34Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer, annars överraskas ni av den dagen 35som av en snara, för den skall komma över alla som bor på jorden. 36Håll er vakna hela tiden och be att ni får kraft att undfly det som väntar och kan stå upprätta inför Människosonen.«
37Om dagarna var han i templet och undervisade, men varje kväll gick han ut till det berg som kallas Olivberget och övernattade där. 38Och tidigt på morgonen kom allt folket till honom i templet för att höra honom.
