Jesus inför Pilatus
1Alla de församlade bröt nu upp och förde honom till Pilatus. 2Där anklagade de honom och sade: »Vi har funnit att den här mannen förleder vårt folk, han vill förhindra att vi betalar skatt till kejsaren och säger sig vara Messias och kung.« 3Pilatus frågade honom: »Du är alltså judarnas kung?« Han svarade: »Du själv säger det.« 4Då sade Pilatus till översteprästerna och folkmassan: »Jag kan inte finna något brottsligt hos den här mannen.« 5Men de stod på sig: »Han hetsar upp folket i hela Judeen med sin undervisning, från Galileen och ända hit.«
Jesus inför Herodes
6När Pilatus hörde detta frågade han om mannen var från Galileen, 7och när han fick veta att han kom från Herodes område skickade han honom vidare till denne, som också han befann sig i Jerusalem under de dagarna.
8När Herodes såg Jesus blev han mycket glad. Han hade länge velat träffa honom eftersom han hade hört talas om honom, och han hoppades få se honom utföra något tecken. 9Nu ställde han en mängd frågor till honom, men Jesus svarade inte. 10Översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom häftigt. 11Herodes och hans soldater fylldes då av förakt för honom och gjorde narr av honom genom att sätta på honom en praktfull mantel. Sedan skickade han honom tillbaka till Pilatus. 12Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner; förut hade det rått fiendskap mellan dem.
Barabbas friges. Jesus döms
13Pilatus kallade samman översteprästerna och rådsmedlemmarna och folket 14och sade: »Ni har fört hit den här mannen och anklagat honom för att uppvigla folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men kan inte finna honom skyldig till något av det som ni anklagar honom för. 15Det kan inte Herodes heller, och därför har han skickat tillbaka honom till oss. Han har inte gjort något som förtjänar döden. 16Jag skall ge honom en läxa, sedan släpper jag honom.« 18Då skrek hela hopen: »Döda honom och låt oss få Barabbas fri.« ( 19Det var en man som hade satts i fängelse för ett upplopp i staden och för mord.) 20Pilatus tog till orda igen; han ville gärna frige Jesus. 21Men då ropade de i ett: »Korsfäst, korsfäst honom!« 22För tredje gången sade Pilatus: »Vad har han gjort för ont? Jag kan inte finna honom skyldig till något som förtjänar döden. Jag skall ge honom en läxa, sedan släpper jag honom.« 23Men de skrek hela tiden och krävde att han skulle korsfästas. Deras ropande gjorde verkan, 24och Pilatus beslöt att låta dem få vad de krävde. 25Han frigav mannen som satt i fängelse för upplopp och mord, den som de ville ha fri, men Jesus utlämnade han, så att de fick göra som de ville.
Korsfästelsen
26När de förde bort honom hejdade de en man från Kyrene som hette Simon och som var på väg in från landet och lät honom ta korset på sig och bära det efter Jesus. 27En stor folkmassa följde med, och kvinnor som sörjde och klagade över honom. 28Jesus vände sig om och sade till dem: »Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, gråt över er själva och era barn. 29Det kommer en tid då man skall säga: Saliga de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött och de bröst som inte har gett di. 30Då skall man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Dölj oss. 31Ty om man gör så med det gröna trädet, vad skall då inte ske med det förtorkade?«
32De förde också ut två förbrytare för att avrätta dem tillsammans med honom. 33När de kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom och förbrytarna, den ene till höger och den andre till vänster. 34Jesus sade: »Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.« De delade upp hans kläder och kastade lott om dem. 35Folket stod där och såg på. Rådsmedlemmarna hånade honom och sade: »Andra har han hjälpt, nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den utvalde.« 36Också soldaterna gjorde narr av honom. De gick fram och räckte honom surt vin 37och sade: »Om du är judarnas kung, så hjälp dig själv.« 38Det fanns också ett anslag ovanför honom: Det här är judarnas konung.
39Den ene av förbrytarna som hängde där smädade honom och sade: »Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss.« 40Men då tillrättavisade honom den andre: »Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff? 41Vi har dömts med rätta, vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.« 42Och han sade: »Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.« 43Jesus svarade: »Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.«
Jesu död
44Det var nu kring sjätte timmen. Då blev det mörkt över hela jorden ända till nionde timmen, 45det var solen som förmörkades. Förhänget i templet brast mitt itu. 46Och Jesus ropade med hög röst: »Fader, i dina händer lämnar jag min ande.« När han sagt detta slutade han att andas.
47Officeren, som såg det som hände, prisade Gud och sade: »Han var verkligen en rättfärdig man.« 48När folkmassan som samlats där som åskådare hade sett vad som hände, vände de hemåt och slog med händerna mot bröstet. 49Men alla hans vänner, och bland dem kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och såg alltsammans.
Gravläggningen
50Nu fanns det en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man 51som inte hade haft någon del i de andras beslut och åtgärder. Han var från Arimataia, en stad i Judeen, och han väntade på Guds rike. 52Josef gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. 53Han tog ner den, svepte den i linnetyg och lade den i en klippgrav där ännu ingen hade blivit lagd. 54Det var förberedelsedag, och sabbaten skulle just börja.
Kvinnorna och Petrus vid graven
55Kvinnorna som hade kommit från Galileen tillsammans med Jesus följde med och såg graven och hur hans kropp lades där. 56När de hade återvänt hem gjorde de i ordning välluktande kryddor och oljor, och sabbaten tillbringade de efter lagens bud i stillhet.
