Lukas 4

₁Jesus återvände från Jordan uppfylld av helig ande, och ledd av Anden var han fyrtio dagar ute i öknen, ₂där han sattes på prov av djävulen. Under hela denna tid åt han ingenting, och när den var slut blev han hungrig. ₃Då sade djävulen till honom: »Om du är Guds son, så befall stenen där att bli bröd.« ₄Jesus svarade: »Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd.«

₅Djävulen förde honom högt upp och lät honom i ett ögonblick se alla riken i världen ₆och sade till honom: »Jag skall ge dig all denna makt och härlighet, ty den har lagts i mina händer och jag kan ge den åt vem jag vill. ₇Om du tillber mig skall allt detta bli ditt.« ₈Jesus svarade: »Det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.«

₉Djävulen förde honom till Jerusalem och ställde honom högst uppe på tempelmuren och sade: »Om du är Guds son, så kasta dig ner härifrån. ₁₀Det står ju skrivet: Han skall befalla sina änglar att skydda dig, ₁₁och: De skall bära dig på sina händer så att du inte stöter foten mot någon sten.« ₁₂Men Jesus svarade: »Det heter: Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov.« ₁₃När djävulen hade prövat honom på alla sätt lämnade han honom för en tid.

₁₄Med Andens kraft inom sig återvände Jesus till Galileen, och ryktet om honom spred sig i hela trakten. ₁₅Han undervisade i deras synagogor, och alla lovprisade honom.

₁₆Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa, ₁₇och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet: ₁₈Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet ₁₉och förkunna ett nådens år från Herren. ₂₀Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. ₂₁Då började han tala till dem och sade: »I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.« ₂₂Alla prisade honom och häpnade över de ljuvliga ord som utgick ur hans mun. Och de frågade: »Är det inte Josefs son?« ₂₃Då sade han till dem: »Snart kommer ni med talesättet: Läkare, bota dig själv! och säger: Allt som vi har hört att du har gjort i Kafarnaum, gör det här i din hemstad också.«

₂₄Sedan sade han: »Sannerligen, ingen profet blir erkänd i sin hemstad. ₂₅Jag försäkrar: det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen inte gav regn på tre och ett halvt år och det blev svår hungersnöd i hela landet. ₂₆Ändå sändes Elia inte till någon av dem utan till en änka i Sarefat nära Sidon. ₂₇Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elishas tid, och ändå blev ingen av dem botad, däremot syriern Naaman.« ₂₈Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta, ₂₉de sprang upp och drev honom ut ur staden och förde honom fram till branten av det berg som staden låg på för att störta ner honom. ₃₀Men han gick rakt igenom folkhopen och fortsatte sin väg.

₄₀Vid solnedgången kom alla till honom med dem som led av olika sjukdomar. Och han lade händerna på var och en och botade dem. ₄₁Från många for det också ut demoner, som skrek: »Du är Guds son.« Han hutade åt dem och förbjöd dem att säga mer, eftersom de visste att han var Messias.