Lukas 5

₁En gång när han stod vid Gennesaretsjön och folket trängde på för att höra Guds ord ₂fick han se två båtar ligga vid stranden; fiskarna hade gått ur för att skölja näten. ₃Han steg i den ena båten, som tillhörde Simon, och bad honom att ro ut ett litet stycke. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten. ₄När han hade slutat tala sade han till Simon: »Ro ut på djupt vatten och lägg ut näten där.« ₅Simon svarade: »Mästare, vi har hållit på hela natten utan att få något. Men eftersom du säger det skall jag lägga ut näten.« ₆Och de gjorde så och drog ihop en väldig mängd fisk. Näten var nära att brista, ₇och de vinkade åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa till. De kom, och man fick så mycket fisk i båda båtarna att de höll på att sjunka. ₈Då kastade sig Simon Petrus ner vid Jesu knän och sade: »Lämna mig, herre, jag är en syndare.« ₉Ty han och de som var med honom greps av bävan när de såg all fisken de hade fångat – ₁₀likaså Jakob och Johannes, Sebedaios söner, som hörde till samma fiskelag som Simon. Men Jesus sade till Simon: »Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor.« ₁₁Då rodde de i land, lämnade allt och följde honom.

₁₂När han var i en av städerna stod där en man som var full av spetälska. Han fick se Jesus och kastade sig till marken framför honom och bad: »Herre, vill du, så kan du göra mig ren.« ₁₃Jesus sträckte ut handen, rörde vid honom och sade: »Jag vill. Bli ren!« Genast försvann spetälskan. ₁₄Han förbjöd honom att tala om det för någon. »Men gå och visa dig för prästen och ge det offer för din rening som Mose har bestämt. Det blir ett vittnesbörd för dem.«

₁₇En dag höll han på att undervisa, och där satt fariseer och laglärare, som hade kommit från varenda by i Galileen och Judeen och från Jerusalem. Och han hade Herrens kraft så att han kunde bota. ₁₈Då kom det några bärande på en bår med en man som var förlamad, och de försökte komma in med honom och sätta ner honom framför Jesus. ₁₉Då de inte kunde ta sig in med honom i trängseln gick de upp på taket, tog bort teglet och firade ner honom på hans bår mitt framför Jesus. ₂₀När han såg deras tro sade han: »Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder.« ₂₁Då tänkte de skriftlärda och fariseerna: »Vad är det för en hädare! Vem kan förlåta synder utom Gud?« ₂₂Men Jesus förstod vad de hade för tankar och sade till dem: »Vad är det ni tänker i era hjärtan? ₂₃Vilket är lättast, att säga: Du har fått förlåtelse för dina synder, eller att säga: Stig upp och gå? ₂₄Men för att ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, säger jag dig« – och nu talade han till den lame – »stig upp, ta din bår och gå hem.« ₂₅Genast reste han sig, mitt för ögonen på dem, tog båren han hade legat på och gick hem, allt medan han prisade Gud. ₂₆Alla slogs av häpnad och prisade Gud, och de fylldes av fruktan och sade: »Det är otroligt, det vi har sett i dag.«

₂₇Sedan gick Jesus därifrån och fick då se en tullindrivare vid namn Levi sitta utanför tullhuset. Han sade till honom: »Följ mig!« ₂₈Levi lämnade allt och steg upp och följde honom.

₃₃De sade till honom: »Johannes lärjungar fastar ofta och ber, och det gör också fariseernas, men dina, de äter och dricker.« ₃₄Jesus svarade: »Inte kan ni väl få bröllopsgästerna att fasta så länge brudgummen är hos dem? ₃₅Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och när den tiden är inne kommer de att fasta.« ₃₆Han gav dem också en liknelse: »Ingen river ut en bit ur ett nytt plagg och sätter den på ett gammalt. För dels rivs då det nya sönder, och dels passar inte lappen från det nya på det gamla. ₃₇Ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för då sprängs säckarna av det nya vinet, och vinet rinner ut och säckarna blir förstörda. ₃₈Nej, nytt vin skall hällas i nya säckar. ₃₉Ingen som har druckit gammalt vin vill ha av det nya; han tycker det gamla är bättre.«