Lukas 6

₁En sabbatsdag tog han vägen genom några sädesfält, och hans lärjungar ryckte av ax, gnuggade dem mellan händerna och åt. ₂Några av fariseerna sade: »Varför gör ni sådant som inte är tillåtet på sabbaten?« ₃Då svarade Jesus dem: »Men har ni inte läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga? ₄Han gick in i Guds hus och tog skådebröden, som ingen utom prästerna får äta, och åt av dem och gav åt sina män.« ₅Och Jesus sade till dem: »Människosonen är herre över sabbaten.«

₆En annan sabbatsdag gick han in i synagogan och undervisade. Där satt en man med förtvinad högerhand. ₇De skriftlärda och fariseerna höll ögonen på Jesus för att se om han skulle bota någon på sabbaten; de ville ha något att anklaga honom för. ₈Men han visste vad de hade för tankar och sade till mannen med den förtvinade handen: »Stig upp och kom hit.« Då reste han sig och gick fram, ₉och Jesus sade till dem: »Säg mig, vad är tillåtet på sabbaten, att göra gott eller att göra ont, att rädda liv eller att utsläcka liv?« ₁₀Han såg sig omkring på dem alla och sade till mannen: »Håll fram handen.« Det gjorde han, och strax var handen bra igen. ₁₁Men de blev utom sig och började tala med varandra om vad de skulle göra med Jesus.

₁₂Vid samma tid gick han upp på berget för att be, och natten igenom bad han till Gud. ₁₃När det blev dag samlade han sina lärjungar, och bland dem valde han ut tolv, som han kallade apostlar: ₁₄Simon, som han också gav namnet Petrus, och hans bror Andreas, Jakob, Johannes, Filippos, Bartolomaios, ₁₅Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Simon, som kallades seloten, ₁₆Jakobs son Judas och Judas Iskariot, han som blev förrädare.

₁₇Sedan gick han ner tillsammans med dem och stannade på ett ställe på slätten. Där var en mängd lärjungar till honom, och en stor folkmassa från hela Judeen och Jerusalem och från kustlandet vid Tyros och Sidon ₁₈hade kommit för att lyssna på honom och få sina sjukdomar botade. De som plågades av orena andar blev hjälpta, ₁₉och hela hopen försökte röra vid honom, ty det gick ut kraft från honom, och han botade alla.

₂₀Han lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade:

₂₂Saliga är ni när man för Människosonens skull hatar er och stöter bort er och smädar er och gör ert namn avskytt. ₂₃Gläd er på den dagen och dansa av fröjd, ty er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde ju deras fäder med profeterna.

₂₆Ve er när alla berömmer er. På samma sätt gjorde ju deras fäder med de falska profeterna.

₂₇Men till er som vill lyssna säger jag: älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er. ₂₈Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er. ₂₉Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra. Tar någon ifrån dig manteln, så hindra honom inte från att ta skjortan också. ₃₀Ge åt alla som ber dig, och tar någon det som är ditt, så kräv det inte tillbaka. ₃₁Så som ni vill att människor skall göra mot er, så skall ni göra mot dem. ₃₂Skall ni ha tack för att ni älskar dem som älskar er? Också syndare älskar dem som visar dem kärlek. ₃₃Skall ni ha tack för att ni gör gott mot dem som gör gott mot er? Också syndare handlar så. ₃₄Och skall ni ha tack för att ni lånar åt dem som ni tror kan betala tillbaka? Också syndare lånar åt syndare för att få samma belopp tillbaka. ₃₅Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen. Då skall er lön bli stor, och ni skall bli den Högstes söner, ty han är själv god mot de otacksamma och onda. ₃₆Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig.

₃₇Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända. ₃₈Ge, så skall ni få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall ni få i er mantel. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.«

₄₃Ett bra träd bär aldrig usel frukt, inte heller bär ett uselt träd bra frukt. ₄₄Varje träd känns igen på sin frukt. Man plockar inte fikon på tistlar eller druvor på törnbuskar. ₄₅En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt onda förråd. Hennes mun säger vad hjärtat är fullt av.

₄₆Varför säger ni ’Herre, herre’ när ni kallar på mig, om ni ändå inte gör som jag säger? ₄₇Den som kommer till mig och hör mina ord och handlar efter dem – vem han är lik, det skall jag visa er. ₄₈Han är lik en man som när han bygger ett hus gräver djupt och lägger grunden på berg. När floden svämmar över vräker sig vattnet mot huset men förmår inte rubba det, eftersom det är väl byggt. ₄₉Men den som hör och inte handlar, han är lik en man som bygger ett hus på marken utan att lägga någon grund. Floden vräker sig mot huset, och det rasar genast ihop och förödelsen blir stor.«