En officers tjänare botas
1Då han hade sagt allt som folket skulle höra gick han in i Kafarnaum. 2En officer där hade en tjänare som låg sjuk och var nära döden. Officeren satte stort värde på honom, 3och när han fick höra talas om Jesus skickade han några av judarnas äldste till honom för att be honom komma och rädda tjänaren till livet. 4De sökte upp Jesus och vädjade ivrigt till honom. »Han är värd att du gör detta för honom«, sade de. 5»Han är en vän av vårt folk och har själv låtit bygga synagogan åt oss.« 6Jesus följde då med dem. Men när han var nästan framme vid huset skickade officeren några vänner och lät hälsa: »Herre, gör dig inte besvär. Jag är inte värd att du går in under mitt tak, 7och därför vågade jag heller inte själv komma till dig. Men säg bara ett ord och låt pojken bli frisk. 8Jag är själv en som står under befäl, och jag har soldater under mig, och säger jag till den ene: Gå, så går han, och till den andre: Kom, så kommer han, och säger jag till min tjänare: Gör det här, så gör han det.« 9När Jesus hörde detta förvånade han sig över honom och vände sig om och sade till folket som följde med honom: »Jag säger er, inte ens bland israeliter har jag funnit en så stark tro.« 10Och när de utskickade kom tillbaka till huset fann de tjänaren frisk igen.
En änkas son uppväcks i Nain
11Därefter begav sig Jesus till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom. 12Just som han närmade sig stadsporten bars det ut en död. Han var ende sonen, och hans mor var änka. En stor skara människor från staden gick med henne. 13När Herren såg henne fylldes han av medlidande med henne och sade: »Gråt inte.« 14Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade, och han sade: »Unge man, jag säger dig: Stig upp!« 15Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus överlämnade honom åt hans mor. 16De fylldes alla av fruktan och prisade Gud och sade: »En stor profet har uppstått bland oss« och: »Gud har besökt sitt folk.« 17Detta tal om honom spred sig i hela Judeen och landet där omkring.
Johannes döparens frågor och Jesu svar
18Johannes fick höra allt detta genom sina lärjungar. 19Han kallade till sig två av dem och skickade dem till Herren för att fråga: »Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?« 20Männen sökte upp Jesus och sade: »Johannes döparen har skickat oss till dig för att fråga om du är den som skall komma eller om vi skall vänta på någon annan.« 21Jesus hade just botat en mängd människor från sjukdomar, plågor och onda andar och gett flera blinda synen tillbaka, 22och han svarade: »Gå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud. 23Salig är den som inte kommer på fall för min skull.«
24När sändebuden från Johannes hade gått började Jesus tala till folket om honom: »Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? 25Nej. Vad gick ni då ut för att se? En man i fina kläder? Men de som går i dyrbara kläder och lever i lyx, dem hittar ni i palatsen. 26Vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, och jag säger er: en som är mer än profet. 27Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare före dig, han skall bereda vägen för dig. 28Jag säger er: ingen av kvinna född är större än Johannes, men den minste i Guds rike är större än han.
29Allt folket som lyssnade, också tullindrivarna, gav Gud rätt – de lät döpa sig med Johannes dop. 30Men fariseerna och de laglärda brydde sig inte om Guds vilja med dem – de lät inte döpa sig av honom.
31Vad skall jag då jämföra detta släktes människor med? Vad liknar de? 32De liknar barn som sitter på torget och ropar till varandra: ’Vi spelade för er, men ni ville inte dansa. Vi sjöng sorgesånger, men ni ville inte gråta.’ 33Johannes döparen har kommit, och han äter inte bröd och dricker inte vin, och då säger ni: ’Han är besatt.’ 34Människosonen har kommit, och han både äter och dricker, och då säger ni: ’Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare.’ 35Men alla Vishetens barn har gett Visheten rätt.«
Kvinnan som smorde Jesu fötter
36En av fariseerna bjöd hem honom på en måltid, och han gick dit och tog plats vid bordet. 37Nu fanns det en kvinna i staden som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus kom hon dit med en flaska balsam 38och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Hon vätte hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin balsam. 39Farisén som hade bjudit honom såg det och sade för sig själv: »Om den mannen vore profet skulle han veta vad det är för sorts kvinna som rör vid honom, en synderska.« 40Då sade Jesus till honom: »Simon, jag har något att säga dig.« – »Säg det, mästare«, sade han. 41»Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. 42När de inte kunde betala efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer att älska honom mest?« 43Simon svarade: »Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.« – »Du har rätt«, sade Jesus, 44och vänd mot kvinnan sade han till Simon: »Du ser den här kvinnan. Jag kom in i ditt hus, och du gav mig inte vatten till mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. 45Du gav mig ingen välkomstkyss, men hon har kysst mina fötter hela tiden sedan jag kom hit. 46Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. 47Därför säger jag dig: hon har fått förlåtelse för sina många synder, ty hon har visat stor kärlek. Den som får litet förlåtet visar liten kärlek.« 48Och han sade till henne: »Dina synder är förlåtna.« 49De andra vid bordet sade då för sig själva: »Vem är han som till och med förlåter synder?« 50Men Jesus sade till kvinnan: »Din tro har hjälpt dig. Gå i frid.«
