Matteus 12

₁Vid samma tid tog Jesus vägen genom sädesfälten på sabbaten. Hans lärjungar blev hungriga och började rycka av ax och äta. ₂Fariseerna såg det och sade till honom: »Se, dina lärjungar gör sådant som inte är tillåtet på sabbaten.« ₃Han svarade: »Har ni inte läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga? ₄Han gick in i Guds hus, och de åt upp skådebröden, som varken han eller hans män hade lov att äta, utan bara prästerna. ₅Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet på sabbaten bryter mot sabbaten utan att bli skyldiga till något brott? ₆Men jag säger er: här finns det som är större än templet. ₇Om ni förstod vad som menas med Barmhärtighet vill jag seoch inte offer, så skulle ni inte döma oskyldiga. ₈Ty Människosonen är herre över sabbaten.«

₉Sedan gick han därifrån och kom till deras synagoga. ₁₀Där fanns en man med en förtvinad hand. De frågade Jesus: »Är det tillåtet att bota på sabbaten?« De ville ha något att anklaga honom för. ₁₁Han svarade: »Om någon av er har ett får och det faller ner i en grop på sabbaten, griper han då inte tag i det och drar upp det? ₁₂Hur mycket mer värd än ett får är inte en människa. Alltså är det tillåtet att göra gott på sabbaten.« ₁₃Sedan sade han till mannen: »Håll fram din hand.« Han höll fram den, och den blev lika frisk som den andra. ₁₄Fariseerna gick då ut och överlade om hur de skulle röja Jesus ur vägen.

₁₅Jesus fick veta det och drog sig undan därifrån. Många följde med honom, och han botade alla ₁₆och förbjöd dem strängt att avslöja vem han var, ₁₇för att det som sagts genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: ₁₈Detta är min tjänare som jag har utvalt, den som jag älskar och som min själ har sin glädje i. Jag skall låta min ande komma över honom, och han skall förkunna rätten för folken. ₁₉Han skall inte träta och ropa, och ingen skall höra hans röst på gatorna. ₂₀Han skall inte bryta av det knäckta strået eller släcka den tynande lågan, utan han skall en dag föra rätten till seger. ₂₁Och hans namn skall ge folken hopp.

₂₂Sedan förde man till honom en besatt som var blind och stum. Och han botade honom, så att den stumme kunde tala och se. ₂₃Och allt folket slogs av häpnad och sade: »Är han kanske Davids son?« ₂₄När fariseerna hörde det sade de: »Det måste vara med demonernas furste Beelsebul som den mannen driver ut demonerna.« ₂₅Men han visste vad de tänkte och sade till dem: »Varje rike som är splittrat blir ödelagt, och en stad eller en familj som är splittrad kan inte bestå. ₂₆Och om Satan driver ut Satan splittras han. Hur skall hans rike då kunna bestå? ₂₇Om jag driver ut demonerna med Beelsebul, med vems hjälp driver då era anhängare ut dem? De kommer alltså att bli er dom. ₂₈Men om det är med Guds ande jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er. ₂₉Hur skall någon kunna gå in och plundra en stark man på vad han äger om han inte först binder honom? Sedan kan han plundra hans hus. ₃₀Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.

₃₁Därför säger jag er: all synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden skall inte förlåtas. ₃₂Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse, men den som säger något mot den heliga anden får inte förlåtelse, varken i denna världen eller i den kommande. ₃₃Antingen får ni säga att trädet är bra och frukten bra, eller att trädet är dåligt och frukten dålig; på frukten känner man trädet. ₃₄Huggormsyngel, hur skulle ni kunna säga något gott, ni som är onda? Munnen säger vad hjärtat är fullt av. ₃₅En god människa tar fram det som är gott ur sitt goda förråd, och en ond människa tar fram det som är ont ur sitt onda förråd. ₃₆Men jag säger er att varje onyttigt ord som människorna yttrar skall de få svara för på domens dag. ₃₇Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas.«

₃₈Sedan sade några skriftlärda och fariseer till honom: »Mästare, vi vill se dig göra ett tecken.« ₃₉Han svarade: »Detta onda och trolösa släkte kräver ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än Jona-tecknet. ₄₀Ty liksom profeten Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter. ₄₁Folk från Nineve skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty de omvände sig vid Jonas förkunnelse, men här finns något som är förmer än Jona. ₄₂Söderns drottning skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet, men här finns något som är förmer än Salomo.

₄₃När den orena anden lämnar en människa vandrar den genom vattenlösa trakter och letar efter en plats att vila på men hittar ingen. ₄₄Då säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. När den så kommer och finner det ledigt och städat och snyggt, ₄₅går den bort och hämtar sju andar till som är värre än den själv, och de följer med in och slår sig ner där. För den människan blir slutet värre än början. Så skall det också gå för detta onda släkte.«

₄₆Medan han ännu talade till folket kom hans mor och hans bröder. De stod utanför och ville tala med honom, ₄₇och någon sade till honom: »Din mor och dina bröder står där ute och vill tala med dig.« ₄₈Han svarade honom: »Vem är min mor, och vilka är mina bröder?« ₄₉Och han visade med handen på sina lärjungar och sade: »Det här är min mor och mina bröder. ₅₀Den som gör min himmelske faders vilja är min bror och syster och mor.«