Matteus 13

₁Den dagen gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön. ₂Det samlades mycket folk omkring honom, och därför steg han i en båt och satt i den medan allt folket stod på stranden. ₃Och han talade till dem med många liknelser: »En man gick ut för att så. ₄När han sådde föll en del på vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det. ₅En del föll på de steniga ställena, där det inte fanns mycket jord, och det kom fort upp eftersom myllan var tunn. ₆Men när solen steg sveddes det och vissnade bort eftersom det var utan rot. ₇En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det. ₈Men en del föll i den goda jorden och gav skörd, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt. ₉Hör, du som har öron.«

₁₀Lärjungarna kom fram och frågade honom: »Varför talar du till dem i liknelser?« ₁₁Han svarade dem: »Ni har fått gåvan att lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra. ₁₂Ty den som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. ₁₃Därför talar jag till dem i liknelser, ty fast de ser, ser de inte, och fast de hör, hör de inte och förstår inte. ₁₄Så uppfylls Jesajas profetia på dem: Ni skall höra med era öron men ingenting förstå och se med era ögon men ingenting uppfatta. ₁₅Ty detta folks hjärta är förstockat. De är tröga att höra med sina öron och de tillsluter sina ögon, så att de inte kan se med sina ögon eller höra med sina öron eller förstå i sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig. ₁₆Men saliga era ögon som ser och era öron som hör. ₁₇Sannerligen, många profeter och rättfärdiga har längtat efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det.

₁₈Så hör då vad som menas med liknelsen om mannen som sådde. ₁₉Var gång någon hör ordet om riket utan att förstå, kommer den Onde och snappar bort det som har blivit sått i hans hjärta. Det är sådden på vägkanten. ₂₀Sådden på de steniga ställena, det är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje ₂₁men inte har något rotfäste inom sig utan är flyktig; blir det lidande och förföljelse för ordets skull kommer han genast på fall. ₂₂Sådden bland tistlarna, det är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och rikedomens lockelser kväver ordet, så att han inte bär frukt. ₂₃Men sådden i den goda jorden, det är den som hör ordet och förstår, och han bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt.«

₂₄Han lät dem höra en annan liknelse: »Med himmelriket är det som när en man hade sått god säd i sin åker. ₂₅Medan alla låg och sov kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg. ₂₆När säden växte upp och gick i ax visade sig också ogräset. ₂₇Då gick tjänarna till sin herre och sade: ’Herre, var det inte god säd du sådde i din åker? Varifrån kommer då ogräset?’ ₂₈Han svarade: ’Det är en fiende som har varit framme.’ Tjänarna frågade: ’Skall vi alltså gå och rensa bort ogräset?’ – ₂₉’Nej’, svarade han, ’då kan ni rycka upp vetet samtidigt som ni rensar bort ogräset. ₃₀Låt båda växa tills det är dags att skörda. När skördetiden kommer skall jag säga till dem som skall skörda: Rensa först bort ogräset och bind ihop det i knippen att eldas upp. Men vetet skall ni samla i min lada.’«

₃₁Han lät dem höra en annan liknelse: »Himmelriket är som ett senapskorn som en man sår i sin åker. ₃₂Det är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det större än alla örter och blir till ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna.«

₃₆Sedan lät han folket gå och återvände hem. Hans lärjungar kom då till honom och sade: »Förklara liknelsen om ogräset i åkern för oss.« ₃₇Han svarade: »Den som sår den goda säden är Människosonen, ₃₈åkern är världen, den goda säden är rikets barn, och ogräset är det ondas barn. ₃₉Fienden som sådde det är djävulen. Skördetiden är världens slut, och skördefolket är änglarna. ₄₀Som när ogräset rensas bort och eldas upp skall det bli vid världens slut. ₄₁Människosonen skall sända ut sina änglar, ₄₂och de skall rensa hans rike från alla som förleder människorna och bryter mot lagen, och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. ₄₃Och då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin faders rike. Hör, du som har öron.

₄₄Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern.

₅₃När Jesus hade avslutat sina liknelser lämnade han trakten. ₅₄Han kom till sin hemstad, och där undervisade han i synagogan så att man häpnade och sade: »Varifrån kommer den mannens visdom och underverk? ₅₅Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas? ₅₆Och bor inte alla hans systrar här hos oss? Varifrån har han då allt detta?« ₅₇Så blev han en stötesten för dem. Men Jesus sade till dem: »En profet blir ringaktad bara i sin hemstad och i sitt hem.« ₅₈Och han gjorde inte många underverk där, eftersom de inte ville tro.