Guds bud och människors regler
1Sedan kom fariseer och skriftlärda från Jerusalem fram till Jesus och sade: 2»Varför bryter dina lärjungar mot fädernas regler? De tvättar ju inte händerna innan de äter.« 3Han svarade: »Varför bryter ni själva mot Guds bud för era reglers skull? 4Gud har sagt: Visa aktning för din far och din mor och: Den som smädar sin far eller sin mor skall dö. 5Men ni påstår att om någon säger till sin far eller sin mor: Det som jag hade kunnat hjälpa dig med, det ger jag som tempelgåva, 6då behöver han inte visa aktning för sin far eller mor. Så sätter ni Guds ord ur kraft för era reglers skull. 7Hycklare, Jesaja profeterade rätt om er när han sade: 8Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. 9Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud.«
10Sedan kallade han till sig folket och sade: »Lyssna och försök att förstå. 11Det är inte det som kommer in i munnen som gör människan oren. Men det som går ut ur munnen, det gör människan oren.« 12Då gick lärjungarna fram till honom och frågade: »Vet du att fariseerna tog anstöt av vad du sade?« 13Han svarade: »Varje växt som inte är planterad av min himmelske fader skall ryckas upp med roten. 14Bry er inte om dem: de är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind faller båda i gropen.«
15Petrus bad honom förklara liknelsen för dem. 16Jesus sade: »Har inte heller ni fattat något ännu? 17Förstår ni inte att allt som kommer in i munnen hamnar i magen och töms ut på avträdet? 18Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren. 19Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, mened, förtal. 20Det är detta som gör människan oren. Men att äta utan att ha tvättat händerna, det gör inte människan oren.«
En kanaaneisk kvinnas tro
21Därifrån drog sig Jesus undan till området kring Tyros och Sidon. 22En kanaaneisk kvinna från dessa trakter mötte honom och ropade: »Herre, Davids son, förbarma dig över mig! Min dotter plågas svårt av en demon.« 23Han gav henne inget svar. Då gick hans lärjungar fram och bad honom: »Säg åt henne att ge sig i väg, hon går ju bakom oss och ropar.« 24Han svarade: »Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk.« 25Men hon kom och föll ner för honom och sade: »Herre, hjälp mig.« 26Han svarade: »Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.« – 27»Nej, herre«, sade hon, »men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord.« 28Då sade Jesus till henne: »Kvinna, din tro är stark, det skall bli som du vill.« Och från den stunden var hennes dotter frisk.
Jesus botar sjuka
29Jesus gick därifrån utmed Galileiska sjön och sedan upp på berget. Där satte han sig ner. 30Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, lytta, stumma och många andra och lade ner dem framför honom. Han botade dem, 31och folket häpnade: stumma talade, lytta blev friska, lama gick och blinda såg. Och de prisade Israels Gud.
Mat åt fyra tusen
32Jesus kallade till sig sina lärjungar och sade: »Det gör mig ont om folket. De har nu varit hos mig i tre dagar och har ingenting att äta. Jag vill inte låta dem gå härifrån hungriga, för då orkar de kanske inte ta sig hem.« 33Lärjungarna svarade: »Varifrån skall vi få så mycket bröd här i ödemarken att alla dessa människor kan äta sig mätta?« 34Jesus frågade: »Hur många bröd har ni?« – »Sju stycken, och så några fiskar«, svarade de. 35Då sade han till folket att slå sig ner på marken. 36Han tog de sju bröden och fiskarna, tackade Gud, bröt dem och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gav dem åt folket. 37Alla åt och blev mätta, och man samlade ihop de överblivna bitarna, sju fulla korgar. 38De som hade ätit var fyra tusen män, förutom kvinnor och barn. 39Och efter att ha skickat hem folket steg han i båten och for till trakten av Magadan.
