Matteus 26

₁När Jesus hade avslutat hela detta tal sade han till sina lärjungar: ₂»Ni vet att det är påsk om två dagar. Då skall Människosonen utlämnas för att bli korsfäst.« ₃Under tiden samlades översteprästerna och folkets äldste i översteprästen Kajafas palats ₄och kom överens om att gripa Jesus med list och döda honom. ₅»Men inte under själva helgen«, sade de, »så att det uppstår oro bland folket.«

₆Medan Jesus befann sig i Betania hos Simon den spetälske ₇kom en kvinna fram till honom med en flaska dyrbar balsam och hällde ut den över hans huvud, där han låg till bords. ₈Då blev lärjungarna förargade och sade: »Vilket slöseri! ₉För det där hade man ju kunnat få mycket pengar att ge åt de fattiga.« ₁₀Jesus märkte det och sade till dem: »Varför gör ni kvinnan ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. ₁₁De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid. ₁₂När hon hällde denna balsam över min kropp förberedde hon min begravning. ₁₃Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.«

₁₄Då gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna ₁₅och sade: »Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?« De räknade upp trettio silvermynt åt honom. ₁₆Från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom.

₁₇Första dagen av det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Var vill du att vi skall ordna för påskmåltiden åt dig?« ₁₈Han svarade: »Gå in till staden och hälsa den och den att er mästare säger: Min stund är nära. Jag vill hålla påskmåltid hos dig med mina lärjungar.« ₁₉Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.

₂₀På kvällen lade han sig till bords med de tolv. ₂₁Medan de åt sade han: »Sannerligen, en av er skall förråda mig.« ₂₂De blev mycket bedrövade och började fråga honom, en efter en: »Det är väl inte jag, herre?« ₂₃Han svarade: »Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig. ₂₄Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född.« ₂₅Judas, som skulle förråda honom, sade: »Det är väl inte jag, rabbi?« Jesus svarade: »Du har själv sagt det.«

₂₆Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: »Tag och ät, detta är min kropp.« ₂₇Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: »Drick av den alla. ₂₈Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. ₂₉Jag säger er: nu kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet med er i min faders rike.«

₃₀När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget. ₃₁Då sade Jesus till dem: »I natt skall ni alla komma på fall för min skull, ty det står skrivet: Jag skall dräpa herden, och fåren i hjorden skall skingras. ₃₂Men när jag har uppstått skall jag gå före er till Galileen.« ₃₃Petrus svarade honom: »Även om alla andra kommer på fall för din skull, så skall då jag aldrig komma på fall.« ₃₄Men Jesus sade: »Sannerligen, i natt innan tuppen gal skall du ha förnekat mig tre gånger.« ₃₅Petrus sade: »Om jag så måste dö med dig, skall jag aldrig förneka dig.« Och detsamma sade alla lärjungarna.

₃₆Sedan gick Jesus med dem till ett ställe som heter Getsemane, och han sade till dem: »Sitt kvar här, medan jag går dit bort och ber.« ₃₇Han tog med sig Petrus och Sebedaios båda söner. Sorg och ängslan kom över honom, ₃₈och han sade till dem: »Min själ är bedrövad ända till döds. Stanna här och vaka med mig.« ₃₉Han gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad: »Fader, låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt. Men inte som jag vill, utan som du vill.« ₄₀Han gick tillbaka till lärjungarna och fann att de sov, och han sade till Petrus: »Ni orkade alltså inte hålla er vakna en enda timme med mig? ₄₁Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen är svag.« ₄₂Sedan gick han bort och bad för andra gången: »Fader, om denna bägare inte kan gå förbi mig utan jag måste tömma den, så låt din vilja ske.« ₄₃När han kom tillbaka fann han återigen att de sov; de orkade inte hålla ögonen öppna. ₄₄Han lämnade dem och gick bort och bad för tredje gången med samma ord. ₄₅Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem: »Ja, ni sover och vilar er. Men nu är stunden här då Människosonen skall överlämnas i syndarnas händer. ₄₆Stig upp, låt oss gå. Här kommer han som skall förråda mig.«

₄₇Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en stor folkhop med svärd och påkar, utsänd av översteprästerna och folkets äldste. ₄₈Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken: »Den som jag kysser är det, grip honom.« ₄₉Han gick rakt fram till Jesus, hälsade honom med att säga rabbi och kysste honom. ₅₀Jesus sade till honom: »Min vän, nu har du gjort ditt.« Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom. ₅₁En av dem som var med Jesus lyfte handen och drog sitt svärd, och han slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. ₅₂Då sade Jesus till honom: »Stick tillbaka ditt svärd. Alla som griper till svärd skall dödas med svärd. ₅₃Tror du inte att om jag bad min fader skulle han genast skicka mer än tolv legioner änglar till min hjälp? ₅₄Men hur skulle då skrifterna kunna uppfyllas som säger att detta måste hända?«

₅₇De som hade gripit Jesus förde honom till översteprästen Kajafas, där de skriftlärda och de äldste hade samlats. ₅₈Petrus följde efter på avstånd, ända till översteprästens palats. Där gick han in på gården och satte sig bland tjänarna för att se hur det skulle sluta. ₅₉Översteprästerna och hela rådet sökte få fram något falskt vittnesmål mot Jesus så att de kunde döma honom till döden, ₆₀men de lyckades inte trots att det uppträdde många falska vittnen. Till sist trädde det fram två ₆₁som påstod att han hade sagt: »Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen inom tre dagar.« ₆₂Då reste sig översteprästen och frågade: »Har du inget att svara på deras beskyllningar?« ₆₃Men Jesus teg. Och översteprästen sade: »Jag besvär dig vid den levande Gudens namn att säga oss om du är Messias, Guds son.« ₆₄Jesus svarade: »Du har själv sagt det. Men jag säger er: efter detta skall ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.« ₆₅Då slet översteprästen sönder sina kläder och sade: »Han har hädat. Vad skall vi nu med vittnen till? Ni har själva hört hädelsen. ₆₆Vad säger ni?« De svarade: »Han förtjänar döden.« ₆₇Då spottade de honom i ansiktet och slog honom, och några gav honom örfilar ₆₈och sade: »Visa att du är en profet, Messias: vem var det som slog dig?«

₆₉Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom fram till honom och sade: »Du var också tillsammans med Jesus från Galileen.« ₇₀Men han förnekade det inför alla och sade: »Jag förstår inte vad du talar om.« ₇₁Han gick ut i porten, och där var det en annan kvinna som såg honom, och hon sade till dem runt omkring: »Han där var tillsammans med Jesus från Nasaret.« ₇₂Han förnekade det på nytt och svor på det: »Jag känner inte den mannen.« ₇₃Strax efteråt kom de som stod där fram till Petrus och sade: »Visst är du också en av dem. Det hörs på talet.« ₇₄Då svor han och bedyrade: »Jag känner inte den mannen.« I samma ögonblick gol en tupp. ₇₅Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt: »Innan tuppen gal skall du ha förnekat mig tre gånger«, och han gick ut och grät bittert.