Matteus 8

₁När han gick ner från berget följde stora folkskaror med honom. ₂Då kom en spetälsk fram och föll ner för honom och sade: »Herre, vill du, så kan du göra mig ren.« ₃Jesus sträckte ut handen, rörde vid honom och sade: »Jag vill. Bli ren!« Genast blev mannen ren från sin spetälska. ₄Men Jesus sade till honom: »Säg det inte till någon, men gå och visa upp dig för prästen och ge det offer som Mose har bestämt. Det blir ett vittnesbörd för dem.«

₅När han gick in i Kafarnaum kom en officer fram till honom och bad om hjälp: ₆»Herre, min tjänare ligger förlamad där hemma och har svåra plågor.« ₇Jesus sade: »Skall då jag komma och bota honom?« ₈Officeren svarade: »Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak. Men säg bara ett ord, så blir pojken frisk. ₉Jag är själv en som står under befäl, och jag har soldater under mig, och säger jag till den ene: Gå, så går han, och till den andre: Kom, så kommer han, och säger jag till min tjänare: Gör det här, så gör han det.« ₁₀Jesus blev förvånad och sade till dem som följde honom: »Sannerligen, inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro. ₁₁Jag säger er att många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. ₁₂Men rikets egna barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder.« ₁₃Och till officeren sade Jesus: »Gå. Du trodde och det skall ske.« Och i det ögonblicket blev pojken frisk.

₁₄Jesus kom hem till Petrus och fick se hans svärmor ligga sjuk i feber. ₁₅Han rörde vid hennes hand, och då lämnade febern henne, och hon steg upp och betjänade honom.

₁₈När Jesus såg så mycket folk omkring sig befallde han att man skulle fara över till andra sidan sjön. ₁₉En skriftlärd kom fram och sade till honom: »Mästare, jag skall följa dig vart du än går.« ₂₀Jesus svarade: »Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.« ₂₁En annan av lärjungarna sade: »Herre, låt mig först gå och begrava min far.« ₂₂Men Jesus svarade: »Följ mig och låt de döda begrava sina döda.«

₂₃Han steg i båten, och hans lärjungar följde med. ₂₄Plötsligt blev det så stark sjögång att båten nästan försvann bland vågorna. Men han sov. ₂₅De gick fram och väckte honom: »Herre, hjälp oss, vi går under.« ₂₆Han sade: »Varför är ni rädda, ni trossvaga?« Sedan reste han sig och hutade åt vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt. ₂₇Folk häpnade och sade: »Vem kan han vara? Till och med vindarna och sjön lyder honom.«

₂₈När han kom över till Gadaras område kom två besatta emot honom från gravarna. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram den vägen. ₂₉Och de ropade: »Vad har du med oss att göra, Guds son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?« ₃₀Ett gott stycke därifrån gick en stor svinhjord och betade. ₃₁Demonerna bad honom: »Om du driver ut oss, skicka då över oss till svinhjorden.« ₃₂Han svarade: »Ge er i väg!« Då for demonerna ut ur männen och över till svinen, och hela hjorden rusade utför branten ner i sjön och omkom i vattnet. ₃₃Herdarna sprang därifrån, och när de kom tillbaka till staden berättade de allt, också om de besatta. ₃₄Hela staden gick då ut för att möta Jesus, och när de såg honom bad de honom att lämna deras område.