Matteus 9

₁Han steg i en båt och for över sjön till staden där han bodde. ₂Där kom de till honom med en lam som låg på en bår. När Jesus såg deras tro sade han till den lame: »Var inte orolig, mitt barn, dina synder är förlåtna.« ₃Några skriftlärda sade då för sig själva: »Han hädar ju.« ₄Jesus såg vad de tänkte och sade: »Varför bär ni onda tankar i era hjärtan? ₅Vilket är lättast, att säga: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp och gå? ₆Men för att ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder« – och nu talade han till den lame – »stig upp, ta din bår och gå hem.« ₇Och mannen steg upp och gick hem. ₈När folket såg det greps de av fruktan och prisade Gud, som hade gett sådan makt åt människorna.

₉Jesus fortsatte därifrån, och då han såg en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset sade han till honom: »Följ mig!« Och Matteus steg upp och följde honom. ₁₀När Jesus sedan låg till bords i hans hus kom många tullindrivare och syndare dit och lade sig till bords tillsammans med honom och hans lärjungar. ₁₁Fariseerna som såg det sade till lärjungarna: »Hur kan er mästare äta tillsammans med tullindrivare och syndare?« ₁₂Han hörde det och sade: »Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. ₁₃Gå och lär er vad som menas med orden: Barmhärtighet vill jag se och inte offer. Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.«

₁₄Sedan kom Johannes lärjungar fram till honom och frågade: »Varför fastar inte dina lärjungar, när både vi och fariseerna fastar?« ₁₅Jesus svarade: »Inte kan väl bröllopsgästerna sörja så länge brudgummen är hos dem. Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och då kommer de att fasta. ₁₆Ingen sätter en bit okrympt tyg på ett gammalt plagg, för då sliter lappen med sig bitar av plagget och det blir en värre reva. ₁₇Och man slår inte nytt vin i gamla vinsäckar, för då sprängs säckarna, och vinet rinner ut och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya säckar, då har man kvar både vin och säckar.«

₁₈Medan han talade till dem kom en synagogföreståndare och föll ner för honom och sade: »Min dotter har just dött, men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen.« ₁₉Då reste sig Jesus och gick med honom, och lärjungarna följde efter. ₂₀Men en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år kom bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel ₂₁eftersom hon tänkte: »Får jag bara röra vid hans kläder, så blir jag hjälpt.« ₂₂Jesus vände sig om och fick se henne och sade: »Var inte orolig, min dotter. Din tro har hjälpt dig.« Och från det ögonblicket var hon frisk. ₂₃När Jesus kom hem till föreståndaren och mötte flöjtblåsarna och den klagande hopen ₂₄sade han: »Gå härifrån. Flickan är inte död, hon sover.« Då skrattade de åt honom. ₂₅Men när folket hade motats bort gick han in och tog flickans hand, och hon steg upp. ₂₆Ryktet om vad som hade hänt spred sig i hela den trakten.

₂₇När Jesus fortsatte därifrån följde två blinda efter och ropade: »Davids son, förbarma dig över oss!« ₂₈Och när han kom hem gick de fram till honom. Jesus frågade: »Tror ni att jag kan hjälpa er?« De svarade: »Ja, herre.« ₂₉Då rörde han vid deras ögon och sade: »Ni tror, och det skall ske.« ₃₀Och deras ögon öppnades. Jesus sade strängt åt dem: »Låt ingen få veta detta«, ₃₁men de gick därifrån och spred ryktet om honom i hela den trakten.

₃₂När de var på väg ut kom man till honom med en besatt som var stum. ₃₃Han drev ut demonen, och den stumme började tala. Och folket häpnade och sade: »Aldrig förr har man sett något sådant i Israel.« ₃₄Men fariseerna sade: »Det är med demonernas furste som han driver ut demonerna.«

₃₅Jesus vandrade omkring i alla städerna och byarna, och han undervisade i synagogorna, förkunnade budskapet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor. ₃₆När han såg människorna fylldes han av medlidande med dem, för de var illa medfarna och hjälplösa, som får utan herde, ₃₇och han sade till sina lärjungar: »Skörden är stor men arbetarna få. ₃₈Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.«