Äktenskap och skilsmässa
1Sedan bröt han upp därifrån och kom till den del av Judeen som ligger på andra sidan Jordan. Folk samlades kring honom igen, och som vanligt undervisade han dem. 2Då kom några fariseer fram, och för att sätta honom på prov frågade de: »Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru?« 3Han sade: »Vilka bestämmelser har Mose gett er?« 4De svarade: »Mose tillåter att man skriver ett skilsmässobrev och skiljer sig.« 5Jesus sade: »Ja, därför att ni är förstockade skrev han denna bestämmelse. 6Men vid skapelsen gjorde Gud dem till man och kvinna. 7Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, 8och de två skall bli ett. De är inte längre två utan ett. 9Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt.« 10När de kom hem frågade lärjungarna honom på nytt om detta. 11Han svarade: »Den som skiljer sig från sin hustru och gifter om sig är en äktenskapsbrytare, 12och om hon skiljer sig från sin man och gifter om sig är hon en äktenskapsbryterska.«
Jesus och barnen
13Folk kom till honom med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. 14När Jesus såg det blev han förargad och sade: »Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. 15Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.« 16Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem.
En man som ägde mycket
17När han skulle fortsätta sin vandring sprang en man fram och föll på knä för honom och frågade: »Gode mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?« 18Jesus svarade: »Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. 19Du kan budorden: Du skall inte dräpa, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Visa aktning för din far och din mor.« – 20»Mästare«, sade mannen, »allt detta har jag hållit sedan jag var ung.« 21Jesus såg på honom med kärlek och sade: »Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.« 22Vid de orden mörknade mannen och gick bedrövad sin väg, för han ägde mycket.
23Jesus såg sig om och sade till sina lärjungar: »Hur svårt blir det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike!« 24Lärjungarna blev bestörta över hans ord, men Jesus sade igen: »Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! 25Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.« 26De blev ännu mer förskräckta och sade till varandra: »Vem kan då bli räddad?« 27Jesus såg på dem och sade: »För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt.« 28Då sade Petrus till honom: »Vi har ju lämnat allt och följt dig.« 29Jesus svarade: »Sannerligen, var och en som för min och evangeliets skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar 30skall få hundrafalt igen. Här i världen skall han få hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar mitt under förföljelser, och sedan evigt liv i den kommande världen. 31Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist.«
Tredje förutsägelsen om Människosonens lidande
32De var nu på väg upp mot Jerusalem, och Jesus gick först. De var fyllda av bävan, och de andra som följde med var rädda. Då samlade han de tolv och talade om för dem vad som skulle hända med honom: 33»Vi går nu upp till Jerusalem. Människosonen skall utlämnas åt översteprästerna och de skriftlärda, och de skall döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna, 34som skall göra narr av honom och spotta på honom, prygla honom och döda honom, och efter tre dagar skall han uppstå.«
Lärjungarna som ville ha hedersplatsen
35Jakob och Johannes, Sebedaios söner, gick fram till honom och sade: »Mästare, vi vill be dig om en sak.« – 36»Vad vill ni att jag skall göra för er?« frågade han. 37De svarade: »Låt oss få sitta bredvid dig i din härlighet, den ene till höger och den andre till vänster.« 38Jesus sade: »Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag dricker eller döpas med det dop som jag döps med?« 39De svarade: »Ja, det kan vi.« Jesus sade: »Den bägare som jag dricker skall ni få dricka, och det dop som jag döps med skall ni döpas med. 40Men platserna till höger och vänster om mig kan jag bara ge dem som har bestämts därtill.« 41När de andra tio hörde detta blev de förargade på Jakob och Johannes. 42Jesus kallade till sig dem och sade: »Ni vet att de som räknas som härskare är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. 43Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, 44och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav. 45Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.«
Den blinde Bartimaios utanför Jeriko botas
46De kom till Jeriko. Och när han tillsammans med lärjungarna och en stor folkhop lämnade staden satt där vid vägen en blind tiggare, Bartimaios, son till Timaios. 47Då han fick höra att det var Jesus från Nasaret började han ropa: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!« 48Många sade åt honom att hålla tyst, men han ropade ännu högre: »Davids son, förbarma dig över mig!« 49Jesus stannade och sade: »Kalla hit honom.« De gjorde det och sade till den blinde: »Var lugn. Stig upp, han kallar på dig.« 50Då kastade han av sig manteln och sprang upp och kom fram till Jesus, 51och Jesus frågade honom: »Vad vill du att jag skall göra för dig?« Den blinde sade: »Rabbouni, gör så att jag kan se igen.« 52Jesus sade: »Gå, din tro har hjälpt dig.« Genast kunde mannen se, och han följde honom på vägen.
