Markus 11

₁När de närmade sig Jerusalem och var vid Betfage och Betania vid Olivberget skickade han i väg två av sina lärjungar ₂och sade till dem: »Gå bort till byn där framme. När ni kommer in i den hittar ni genast en ungåsna som står bunden där, en som ännu ingen har suttit på. Ta den och led hit den. ₃Om någon frågar er vad ni gör, så svara: Herren behöver den, och han skall strax skicka tillbaka den.« ₄De gav sig i väg och såg en ungåsna stå bunden ute på gatan vid en port, och de tog den. ₅Några av dem som stod där frågade: »Vad gör ni? Tar ni åsnan?« ₆Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och då lät man dem gå. ₇De ledde åsnan till Jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig upp på den. ₈Och många bredde ut sina mantlar på vägen, andra strödde ut löv som de tog från träden runt om. ₉Och de som gick före och de som följde efter ropade: »Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. ₁₀Välsignat vår fader Davids rike som nu kommer! Hosianna i höjden!« ₁₁Så kom han in i Jerusalem och gick till templet. Och när han hade sett på allt vände han tillbaka till Betania med de tolv, eftersom det redan var sent.

₁₂När de gick från Betania nästa dag blev han hungrig. ₁₃Då fick han på långt håll syn på ett fikonträd med gröna blad och gick dit för att se efter om det fanns något på det. Men när han kom fram hittade han ingenting annat än blad; det var inte rätta tiden för fikon. ₁₄Då sade han till trädet: »Aldrig någonsin skall någon äta frukt från dig!« Och lärjungarna hörde det.

₁₅De kom till Jerusalem, och han gick till templet. Där drev han ut dem som sålde och köpte. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, ₁₆och han lät ingen bära något med sig över tempelplatsen. ₁₇Han undervisade dem och sade: »Står det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens husför alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste.« ₁₈Detta hörde översteprästerna och de skriftlärda, och de sökte efter ett sätt att röja honom ur vägen. De var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning. ₁₉När det blev sent lämnade de staden.

₂₀Nästa morgon när de kom förbi fikonträdet såg de att det var förtorkat ända från roten. ₂₁Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: »Rabbi, ser du, fikonträdet som du förbannade har vissnat!« ₂₂Jesus sade till dem: »Ni skall tro på Gud. ₂₃Sannerligen, om någon säger till berget här: Upp och kasta dig i havet! och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det skall gå som han säger, då blir det så. ₂₄Därför säger jag er: tro att ni skall få allt det ni ber om i er bön, då blir det så. ₂₅Och när ni ställer er och ber, skall ni förlåta dem som ni har något otalt med. Då skall också er fader i himlen förlåta er era överträdelser.«

₂₇De kom tillbaka till Jerusalem, och när han gick omkring på tempelplatsen kom översteprästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom ₂₈och frågade: »Vad har du för fullmakt att göra detta? Vem har gett dig den fullmakten?« ₂₉Jesus svarade: »Jag har en fråga till er. Svara på den, så skall jag säga vad jag har för fullmakt att göra detta. ₃₀Dopet Johannes döpte med, kom det från himlen eller från människor? Svara mig!« ₃₁De överlade med varandra: »Om vi svarar: Från himlen, säger han: Varför trodde ni då inte på honom? ₃₂Men kan vi svara: Från människor?« Det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes verkligen hade varit en profet. ₃₃Därför svarade de: »Vi vet inte.« Då sade Jesus till dem: »I så fall säger jag inte heller er vad jag har för fullmakt att göra detta.«