Nahum 1

₂Herren är en hämnande Gud, full av lidelse,

Herren är en hämnare, fylld av vrede.

Herren tar hämnd på sina motståndare,

han vredgas på sina fiender.

₃Herren är sen till vrede men väldig i styrka,

ingen lämnar han ostraffad.

Genom storm och oväder går hans väg,

molnen är damm som hans fötter rör upp.

₄Han kuvar havet och lägger det torrt,

alla floder låter han sina.

Bashan och Karmel förtvinar

och Libanons grönska dör.

₅Bergen skälver inför honom

och höjderna smälter ner.

Jorden förgås vid hans åsyn,

världen och alla som bor där.

₆Vem håller stånd mot hans ursinne,

vem uthärdar hans vredes glöd?

Guds raseri bryter fram som elden,

och klipporna rämnar inför honom.

₇Herren är god mot dem som hoppas på honom,

han är ett värn på nödens dag,

han tar sig an dem som flyr till honom

₈när flodvågen vältrar fram.

Han förintar dem som gör motstånd,

han jagar sina fiender ut i mörkret.

₉Vad har ni för tankar om Herren?

Han förintar i grund –

slaget faller en enda gång.

₁₀Som toviga tistlar, som snårigt törne,

som den torra halmen, så brinner de upp.

₁₁Från dig drog det ut en man

som smidde ränker mot Herren

och som gav ondsinta råd.

₁₂Så säger Herren:

De må vara aldrig så många och starka,

de skall huggas ner och förgås.

Förr har jag plågat dig,

men jag skall aldrig plåga dig mer.

₁₃Nu skall jag bryta det ok han lagt på dig,

och dina bojor skall jag krossa.

₁₄Detta har Herren bestämt om dig:

ingen skall föra ditt namn vidare.

Från ditt tempel kastar jag ut alla gudabilder,

både snidade bilder och gjutna.

Jag bereder din grav – du är ingenting värd.

₁₅Hör budbärarens steg,

han kommer över bergen,

han bär bud om seger.

Fira dina högtider, Juda,

och infria dina löften,

ty aldrig mer drar den ondsinte fram genom dig.

Han är förintad.