4 Moseboken 16

₄När Mose hörde detta föll han ner på sitt ansikte. ₅Sedan talade han till Korach och hela hans menighet: »I morgon skall Herren ge besked om vem som är hans och vem som är helig. Den mannen får komma nära honom, den som Herren väljer får komma nära honom. ₆Du, Korach, och hela din menighet skall göra så här: ni skall ta fram fyrfat, ₇och i morgon skall ni lägga glöd i dem och strö över rökelse inför Herren. Den man som Herren då väljer är den helige. Leviter, det är ni som har gått för långt!«

₈Och Mose sade till Korach: »Hör på, leviter! ₉Räcker det inte att Israels Gud har avskilt er från Israels menighet och låtit er komma nära honom för att utföra arbetet vid Herrens boning och bistå menigheten som dess tjänare? ₁₀Han har låtit dig och alla dina levitiska bröder komma nära sig, men nu kräver ni dessutom att få vara präster. ₁₁Ni har alltså sammansvurit er mot Herren, du och hela din menighet. Aron betyder ingenting, det är inte mot honom ni knotar.«

₁₂Mose sände bud efter Datan och Aviram, Eliavs söner, men de svarade: »Vi kommer inte! ₁₃Räcker det inte med att du har fört oss ut från ett land som flödar av mjölk och honung för att låta oss dö i öknen? Skall du nu också göra dig till herre över oss? ₁₄Och inte har du fört oss till ett land som flödar av mjölk och honung eller gett oss åkrar och vingårdar att äga. Tänker du sticka ut ögonen på de här männen? Nej, vi kommer inte!«

₁₅Mose fylldes av vrede och sade till Herren: »Ta inte emot något offer från dem. Jag har inte tagit ifrån dem en enda åsna, och jag har inte gjort en enda av dem något ont.«

₁₆Till Korach sade Mose: »I morgon skall du och hela din menighet infinna er inför Herren, du själv och de, tillsammans med Aron. ₁₇Var och en skall ta med sig sitt fyrfat och strö rökelse på det. Alla skall bära fram sina fyrfat inför Herren, 250 stycken, och du och Aron skall också ta med era fyrfat.«

₁₈Alla tog sina fyrfat, och de lade i glöd och strödde över rökelse. De ställde sig vid ingången till uppenbarelsetältet, liksom Mose och Aron. ₁₉Korach samlade hela menigheten mitt emot dem, alla vända mot uppenbarelsetältets ingång.

Herrens härlighet visade sig för hela menigheten, ₂₀och Herren talade till Mose och Aron: ₂₁»Dra er undan från denna menighet, så skall jag förinta den på ett ögonblick.« ₂₂De föll ner på sina ansikten och sade: »Gud, du som ger alla människor liv och ande, skall du låta din vrede drabba hela menigheten, därför att en enda man har syndat?«

₂₃Herren talade till Mose: ₂₄»Säg åt menigheten att dra sig bort från Korachs, Datans och Avirams boning.« ₂₅Då gick Mose följd av Israels äldste bort till Datan och Aviram ₂₆och talade till menigheten: »Håll er undan från dessa förbrytares tält! Rör inte vid något som tillhör dem, då blir ni utplånade för alla deras synders skull.« ₂₇De drog sig då bort från Korachs, Datans och Avirams boning.

Datan och Aviram hade gått ut och ställt sig i tältdörrarna tillsammans med hustrur och barn och spädbarn. ₂₈Mose sade: »Så här skall ni få veta att det är Herren som har sänt mig att utföra allt det som jag gör, och att jag inte gör något på eget bevåg: ₂₉Om dessa människor dör en vanlig död och delar människors vanliga öde, då har Herren inte sänt mig. ₃₀Men om Herren visar sin skaparmakt, om han låter jorden öppna sitt gap och sluka dem med allt vad de äger, så att de störtar levande ner i dödsriket, då vet ni att de här männen har visat förakt för Herren.«

₃₁Just när han hade sagt detta rämnade marken under dem. ₃₂Jorden öppnade sitt gap och slukade dem och deras familjer, liksom Korachs anhöriga, och alla deras ägodelar. ₃₃De störtade levande ner i dödsriket med allt vad de ägde, jorden slöt sig över dem och de var utplånade ur församlingen. ₃₄Alla israeliter som fanns i närheten flydde bort vid deras skrik, i skräck för att själva slukas av jorden.

₃₅Och eld sköt ut från Herren och förbrände de 250 män som hade offrat rökelse.

₃₆Herren talade till Mose:

₃₇Säg till prästen Elasar, Arons son, att han skall dra fram fyrfaten ur askan. Sprid sedan ut glöden. Fyrfaten är heliga, ₃₈de som bars av dessa syndare som förverkade sina liv. De skall hamras ut till tunna plåtar som skall täcka altaret, ty de blev heliga när de fördes fram inför Herren. Så blir de en varning för israeliterna.

₃₉Prästen Elasar tog kopparfyrfaten som hade burits fram av dem som förbrändes, och de hamrades ut för att täcka altaret. ₄₀Så skulle de påminna israeliterna om att en obehörig, en som inte är av Arons släkt, aldrig får komma inför Herren och tända rökelse, för att det inte skall gå som det gick med Korach och hans menighet. Elasar gjorde som Herren befallt honom genom Mose.

₄₁Dagen därpå knotade hela den israelitiska menigheten mot Mose och Aron och anklagade dem för att ha dödat Herrens folk. ₄₂Menigheten samlades för att angripa Mose och Aron och vände sig mot uppenbarelsetältet. Då täcktes det av molnet, och Herrens härlighet visade sig. ₄₃Mose och Aron ställde sig framför uppenbarelsetältet, ₄₄och Herren talade till Mose: ₄₅»Gå bort från denna menighet, så skall jag förinta den på ett ögonblick.« De föll ner på sina ansikten. ₄₆Därefter sade Mose till Aron: »Tag ditt fyrfat, fyll det med glöd från altaret och strö över rökelse. Skynda dig sedan ut bland menigheten och bringa försoning åt den. Herren har redan släppt lös sin vrede, och hemsökelsen har börjat.«

₄₇Aron tog det Mose hade sagt och skyndade sig in bland de församlade, där hemsökelsen redan hade börjat. Aron brände rökelse och bringade så försoning åt folket. ₄₈Han stod mellan de döda och de levande, och hemsökelsen upphörde. ₄₉Vid hemsökelsen omkom 14 700 människor, förutom de som dött för Korachs skull. ₅₀När hemsökelsen hade upphört återvände Aron till Mose vid uppenbarelsetältets ingång.