4 Moseboken 22

₂Balak, Sippors son, fick veta vad israeliterna hade gjort med amoreerna, ₃och i Moab spred sig fruktan för detta folk, som var så manstarkt. Moabiterna kände sig hotade av israeliterna ₄och lät hälsa de äldste i Midjan: »Nu kommer den här horden att beta av hela landet, liksom oxen betar av allt gräs på marken.«

Balak, Sippors son, var vid denna tid kung av Moab. ₅Han skickade följande budskap för att kalla till sig Bileam, Beors son, från Petor, som ligger i amaveernas land vid Eufrat: »Det har kommit ett folk från Egypten, och det brer ut sig över hela landet, jag har dem alldeles inpå mig. ₆Kom, förbanna detta folk åt mig, jag rår inte på dem. Då kan jag kanske slå dem och driva ut dem ur landet. För det vet jag: välsignad är den som du välsignar, förbannad den som du förbannar.«

₇De äldste i Moab och de äldste i Midjan tog med sig siarlön och gav sig i väg. När de kom till Bileam framförde de Balaks begäran. ₈Han svarade: »Stanna här över natten, så skall jag svara med de ord Herren ger mig.« Och de moabitiska hövdingarna stannade hos Bileam.

₉Gud kom till Bileam och sade: »Vad är det för män som är hos dig?« ₁₀Bileam svarade Gud: »Kungen av Moab, Balak, Sippors son, har sänt mig detta bud: ₁₁Det folk som har kommit från Egypten brer ut sig över hela landet. Kom och förbanna dem åt mig. Då kan jag kanske ta upp striden med dem och driva ut dem.« ₁₂Gud sade till Bileam: »Följ inte med dem. Du skall inte förbanna det folket, ty det är välsignat.«

₁₃På morgonen, när Bileam stigit upp, sade han till Balaks hövdingar: »Vänd tillbaka till ert land, Herren vägrar att låta mig följa med er.« ₁₄De moabitiska hövdingarna gav sig i väg. De återvände till Balak och sade: »Bileam vägrade att följa med oss.«

₁₅Då skickade Balak ut nya hövdingar, fler och förnämare än förra gången. ₁₆De kom till Bileam och sade till honom: »Så säger Balak, Sippors son: Låt inget hindra dig från att komma till mig. ₁₇Jag skall löna dig rikligt och göra allt vad du begär, om du bara kommer hit och förbannar det här folket åt mig.« ₁₈Bileam svarade Balaks utsända: »Även om Balak ger mig allt silver och guld som finns i hans palats kan jag inte trotsa Herrens, min Guds, befallning, vare sig i stort eller i smått. ₁₉Men stanna kvar över natten också ni, tills jag får veta vad Herren har att säga mig denna gång.«

₂₀På natten kom Gud till Bileam och sade: »När nu de här männen har kommit för att hämta dig, så följ med dem. Men du får inte göra något annat än vad jag befaller dig.«

₃₁Då öppnade Herren Bileams ögon. Han såg Herrens ängel stå på vägen med draget svärd, och han föll ner på sitt ansikte inför honom. ₃₂Herrens ängel sade till honom: »Tre gånger har du slagit din åsna – varför gjorde du det? Jag ställde mig i vägen för dig, eftersom din resa misshagar mig. ₃₃Åsnan såg mig, och tre gånger har hon vikit undan för mig. Om hon inte gjort det skulle jag ha dödat dig men låtit henne leva.« ₃₄Bileam svarade Herrens ängel: »Jag handlade fel, jag visste inte att du stod framför mig på vägen. Men om jag har väckt ditt misshag, så vänder jag om igen.« ₃₅Herrens ängel sade till honom: »Följ med männen, men du får inte säga något annat än vad jag befaller dig.« Och Bileam fortsatte tillsammans med Balaks hövdingar.

₃₆När Balak hörde att Bileam var på väg gick han och mötte honom vid Ir Moab, i gränstrakterna vid Arnon. ₃₇Balak frågade Bileam: »Gång på gång har jag skickat bud efter dig – varför kom du aldrig? Tror du inte att jag kan löna dig?« – ₃₈»Nu har jag kommit till dig«, svarade Bileam. »Men det står inte i min makt att själv säga någonting. Jag kan bara säga det som Gud lägger i min mun.« ₃₉Han följde med Balak, och de kom till Kirjat Husot. ₄₀Där slaktade Balak oxar och får och lät dela ut kött till Bileam och de hövdingar som var hos honom.