1Bileam sade till Balak: »Bygg sju altaren åt mig här, och skaffa hit sju tjurar och sju baggar.« 2Han gjorde som han blivit tillsagd, och Balak och Bileam offrade en tjur och en bagge på varje altare. 3Därefter sade Bileam till Balak: »Ställ dig vid ditt brännoffer. Själv går jag härifrån – kanske vill Herren möta mig och visa sig för mig. Det han då låter mig se skall jag berätta för dig.«Han gick upp på en kal höjd, 4och där visade sig Gud för honom. Bileam sade: »Jag har uppfört de sju altarna, och på vart och ett av dem har jag offrat en tjur och en bagge.« 5Herren lade ord i hans mun och befallde honom att gå tillbaka till Balak och framföra dem. 6Bileam gick tillbaka till Balak, som stod kvar vid sitt offer tillsammans med alla de moabitiska hövdingarna. 7Och Bileam sjöng sin siarsång:
Från Aram hämtades jag av Balak,
från bergen i öster av Moabs kung:
»Kom, förbanna Jakob åt mig,
kom, ös vrede över Israel.«
8Kan jag förbanna den Gud ej förbannar,
fördöma den Herren inte fördömt?
9Jag ser dem från klippornas krön,
från höjderna skådar jag dem:
ett folk som bor för sig självt,
som inte räknar sig till de andra.
10Vem kan mäta upp Jakobs sand,
vem kan räkna Israels stoftkorn?
Må jag dö de rättrådigas död,
må mitt liv sluta som deras!
11Då sade Balak till Bileam: »Vad har du gjort? Jag hämtade dig för att du skulle förbanna mina fiender, men du har välsignat dem.« 12Bileam svarade: »Jag kan bara lydigt säga det Herren lägger i min mun.« 13Då sade Balak till honom: »Följ med mig till ett annat ställe, där du kan se folket. Du kommer att se en del av dem, men inte alla. Därifrån skall du förbanna dem åt mig.«
14Balak tog honom med sig till Väktarplatån uppe på Pisga. Där byggde han sju altaren, och Bileam offrade en tjur och en bagge på vart och ett av dem. 15Sedan sade han till Balak: »Ställ dig här vid ditt brännoffer. Själv vill jag se om Herren visar sig där borta.« 16Och Herren visade sig för Bileam. Han lade ord i hans mun och befallde honom att gå tillbaka till Balak och framföra dem. 17Bileam gick till Balak, som stod kvar vid sitt offer tillsammans med de moabitiska hövdingarna. »Vad sade Herren?« frågade Balak. 18Och Bileam sjöng sin siarsång:
Balak, bered dig att höra,
lyssna på mig, du Sippors son!
19Gud är ingen människa, han ljuger inte,
han är ingen dödlig, som ändrar sig.
Vad han sagt, det gör han,
vad han lovat, håller han.
20Att välsigna är mitt uppdrag –
hans välsignelse kan jag inte häva.
21Ingen olycka skymtar för Jakob,
inget ont är i sikte för Israel.
Herren, hans Gud, är med honom
och hyllas som konung med jubelrop.
22Gud har fört honom ut ur Egypten,
hans styrka är som vildoxens horn.
23Ingen svartkonst finns hos Jakob,
ingen spådomskonst hos Israel.
I rätta stunden sägs till Jakob,
till Israel, vad Gud skall göra.
24Det folket reser sig som ett lejon,
som ett rovdjur redo till språng.
Det vilar först när det slukat sitt byte
och druckit de dräptas blod.
25Då sade Balak till Bileam: »Vill du inte förbanna dem, så låt i alla fall bli att välsigna dem!« 26Men Bileam svarade Balak: »Har jag inte sagt dig att jag måste göra allt som Herren säger?« 27Då sade Balak till honom: »Kom, jag tar dig med till ett annat ställe. Kanske är det Guds vilja att du förbannar dem åt mig därifrån.«
28Balak tog Bileam med sig högst upp på Pegor, som höjer sig över Jeshimon, 29och Bileam sade till Balak: »Bygg sju altaren åt mig här, och skaffa hit sju tjurar och sju baggar.« 30Han gjorde som han blev tillsagd, och Bileam offrade en tjur och en bagge på varje altare.
