4 Moseboken 5

₂Befall israeliterna att föra bort från lägret var och en som är spetälsk, har en flytning eller har blivit oren genom en död kropp. ₃Alla sådana, man eller kvinna, skall ni föra bort; ut ur lägret skall ni föra dem. De får inte orena lägret, där jag bor mitt ibland israeliterna.

₄Israeliterna gjorde så; de förde ut dem ur lägret. Så som Herren hade sagt till Mose, så gjorde israeliterna.

₆Säg till israeliterna: Om någon, man eller kvinna, handlar trolöst mot Herren genom att begå en synd av det slag som människor kan begå och sedan inser sin skuld, ₇skall han bekänna den synd han har begått och lämna ersättning med fulla värdet och därtill en femtedel till den som han har förbrutit sig mot. ₈Men om denne inte har någon skyldeman som kan ta emot ersättningen, skall den tillfalla Herren, alltså prästen, utöver soningsbaggen, med vilken prästen bringar försoning åt den skyldige. ₉Alla heliga gåvor som israeliterna ger som offergärd och bär fram till prästen skall tillhöra honom. ₁₀Alla deras heliga gåvor tillhör prästen; vad någon ger åt prästen skall tillhöra honom.

₁₂Säg till israeliterna: Om en man har en hustru som bedrar honom och är otrogen ₁₃genom att någon har samlag med henne utan att upptäckas av mannen och hon inte blir avslöjad fastän hon har orenat sig, eftersom det inte finns några vittnen och hon inte tagits på bar gärning, ₁₄och om mannen grips av svartsjuka mot sin hustru som har orenat sig, eller om mannen grips av svartsjuka mot sin hustru fastän hon inte har orenat sig, ₁₅då skall mannen föra sin hustru till prästen. Han skall ha med sig en tiondels efa kornmjöl som offer för hennes skull, men han skall inte hälla på någon olja eller lägga på rökelse, ty detta är ett svartsjukeoffer, ett påminnelseoffer som gör att ett brott kan uppdagas.

₁₆Prästen skall föra fram kvinnan och ställa henne inför Herren. ₁₇Han skall ta heligt vatten i ett lerkärl och sedan ta lite jord från boningens golv och lägga det i vattnet. ₁₈När prästen har ställt kvinnan inför Herren skall han lösa hennes hår och lägga påminnelseoffret, svartsjukeoffret, i hennes händer. Det förbannelsebringande bittra vattnet håller han själv i handen.

₁₉Prästen uttalar nu en besvärjelse över kvinnan: »Om ingen har legat med dig och om du inte har bedragit den man du tillhör och inte orenat dig, då må detta förbannelsebringande bittra vatten inte skada dig. ₂₀Men om du har bedragit den man du tillhör och orenat dig genom att någon annan än din man haft umgänge med dig« – ₂₁och i sin besvärjelse uttalar prästen en förbannelseed över kvinnan – »då må Herren göra dig till ett avskräckande exempel som ditt folk skall använda i förbannelser och eder. Må Herren låta ditt sköte vissna och din buk svullna. ₂₂Må detta förbannelsebringande vatten tränga in i din kropp och få din buk att svullna och ditt sköte att vissna.« Och kvinnan skall säga: »Ja, må detta ske!«

₂₃Prästen skall skriva ner förbannelsen och sedan låta skriften utplånas i det bittra vattnet. ₂₄När han ger kvinnan att dricka av det förbannelsebringande bittra vattnet, skall det tränga in i henne med bitter verkan. ₂₅Prästen tar nu svartsjukeoffret ur kvinnans hand, lyfter upp det inför Herren och bär fram det till altaret. ₂₆Av offret skall han ta en handfull som deloffer och bränna på altaret. Därefter låter han kvinnan dricka av vattnet. ₂₇När hon har druckit av vattnet händer detta: om hon har orenat sig och varit otrogen mot sin man, kommer det förbannelsebringande vattnet att tränga in i henne med bitter verkan. Hennes buk svullnar och hennes sköte vissnar, och kvinnan blir ett avskräckande exempel som hennes folk använder i förbannelser. ₂₈Men om kvinnan inte har orenat sig utan är oskyldig, skall hon inte komma till skada utan kunna ta emot mannens säd.

₂₉Detta är lagen om svartsjuka, som gäller när en kvinna som tillhör en man bedrar honom och orenar sig ₃₀eller när en man grips av svartsjuka mot sin hustru. Han skall då ställa sin hustru inför Herren, och prästen skall göra med henne allt som föreskrivs i denna lag. ₃₁Mannen är fri från skuld, medan kvinnan skall bära den skuld hon själv dragit över sig.