Filipperbrevet 1

₁Från Paulus och Timotheos, Kristi Jesu tjänare, till alla de heliga i Kristus Jesus som bor i Filippi, särskilt församlingsledarna och medhjälparna. ₂Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus.

₃Jag tackar min Gud var gång jag tänker på er, ₄alltid, i alla mina böner för er alla. Och det är med glädje jag ber för er: ₅ni har varit med i arbetet för evangeliet ända från första dagen, ₆och jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk hos er också skall fullborda det till Kristi Jesu dag. ₇Det är som sig bör att jag tänker så om er alla. Jag har er ju i mitt hjärta; både när jag bär bojor och när jag försvarar och befäster evangeliet delar ni allesammans nåden med mig. ₈Gud kan vittna om att jag längtar efter er alla med Kristi Jesu ömhet. ₉Och min bön är att er kärlek ständigt skall växa och bli rik på insikt och urskillning, ₁₀så att ni kan avgöra vad som är väsentligt och stå rena och skuldfria på Kristi dag, ₁₁fyllda av den rättfärdighet som är frukten av Jesu Kristi verk, Gud till ära och pris.

₁₂Jag vill att ni skall veta, bröder, att det som hänt mig snarast har fört evangeliet framåt. ₁₃Det har nu blivit klart för hela pretoriet, och alla andra också, att det är för Kristi skull som jag sitter fången, ₁₄och de flesta av bröderna har genom min fångenskap stärkts i sin tro på Herren, så att de vågar predika Guds ord ännu mera oförskräckt än förut. ₁₅Visst finns det en del som förkunnar Kristus för att de är avundsjuka och vill ställa till bråk. En del däremot har goda avsikter, ₁₆och de förkunnar av kärlek; de vet ju att jag är satt att försvara evangeliet. ₁₇Men de andra är bråkmakare och talar om Kristus inte av rena motiv utan för att göra det svårare för mig i min fångenskap. ₁₈Än sen? Falska eller hederliga syften – i vilket fall som helst blir Kristus förkunnad, och det gläder jag mig över.

Men också i fortsättningen skall jag kunna glädja mig. ₁₉Jag vet ju att allt detta kommer att leda till min räddning, tack vare era böner och den hjälp som Jesu Kristi ande ger. ₂₀Jag väntar och hoppas att jag aldrig skall stå där med skam, utan att jag nu som alltid öppet skall våga lovprisa Kristus med min kropp, vare sig den skall leva eller dö. ₂₁Ty för mig är livet Kristus och döden en vinning – ₂₂såvida inte ett fortsatt liv här på jorden ger mig en vinst genom mitt arbete, för då vet jag inte vad jag skall välja. ₂₃Jag slits åt båda hållen: jag längtar efter att bryta upp och vara hos Kristus, det vore ju det allra bästa. ₂₄Men för er skull är det viktigare att jag lever kvar här, ₂₅det är jag övertygad om, och jag vet att jag kommer att bli kvar och stanna hos er alla för att hjälpa er till framsteg och glädje i tron. ₂₆Och genom mig, genom att jag kommer till er igen, skall ni bli allt stoltare över att tillhöra Kristus Jesus.

₂₇Lev nu bara på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, så att jag – vare sig jag besöker er eller är någon annanstans – får höra om er att ni står fasta i en och samma anda, att ni sida vid sida kämpar för tron på evangeliet ₂₈och aldrig någonsin låter er skrämmas av motståndarna. Det gör klart för dem att de skall gå under och ni räddas, som en gåva från Gud. ₂₉Ty ni har fått nåden att – ja, inte bara att tro på Kristus, utan också att lida för hans skull. ₃₀Ni har samma strid att utkämpa som ni såg att jag hade och hör att jag fortfarande har.