Filipperbrevet 4

₂Jag uppmanar Euodia och uppmanar Syntyche att vara eniga för Herrens skull. ₃Ja, dig också, som är en verklig vän, ber jag: hjälp dem, ty de har kämpat för evangeliet tillsammans med mig, liksom Clemens och mina andra medarbetare som har sina namn i livets bok.

₁₀Jag har glatt mig mycket i Herren över att er omtanke om mig äntligen har kunnat skjuta nya skott. Omtanke hade ni ju förut också, men inte tillfälle. ₁₁Inte för att jag har lidit någon nöd. Jag har lärt mig att klara mig med det jag har. ₁₂Jag kan leva fattigt och jag kan leva i överflöd. Jag har verkligen erfarenhet av allt: att vara mätt och att hungra, att leva i överflöd och att lida brist. ₁₃Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft. ₁₄Men ni skall ha tack för att ni ville bistå mig i mitt svåra läge. ₁₅Ni filipper vet själva att när evangeliet var nytt och jag hade lämnat Makedonien, då var er församling den enda som visade sådan gemenskap med mig att det gick att föra bok över utgivet och mottaget. ₁₆Redan när jag var i Thessalonike fick jag ju hjälp från er mer än en gång. ₁₇Men det är inte era gåvor jag är angelägen om utan den allt rikare vinsten för er egen räkning. ₁₈Jag har fått vad jag skall ha och mer än det. Jag har fullt upp av allt nu när jag genom Epafroditos har fått det som ni skickade mig – en rökelsedoft, ett offer som Gud tar emot med välbehag. ₁₉Min Gud skall med sin härliga rikedom i Kristus Jesus fylla alla era behov. ₂₀Härligheten tillhör vår Gud och fader i evigheters evighet, amen.

₂₁Hälsa alla som är heliga i Kristus Jesus. Bröderna här hos mig hälsar er. ₂₂Alla de heliga hälsar er, särskilt de som arbetar vid kejsarens hov.