Ordspråksboken 1

₂De ger vishet och fostran,

så att man förstår de klokas ord

₃och låter sig fostras till insikt,

till rättfärdighet, rätt och redbarhet.

₄De ger de oerfarna vett,

de unga kunskap och rådighet.

₅Den vise hör dem och ökar sitt vetande,

de vägleder den kloke.

₆De gör att man förstår tänkespråk och liknelser,

de visas ord och gåtor.

₇Gudsfruktan är kunskapens begynnelse,

dåren föraktar vishet och fostran.

₈Lyssna till din fars förmaningar, min son,

förkasta inte din mors undervisning.

₉De är en skön krans för ditt huvud

och en kedja som pryder din hals.

₁₀Min son, följ inte syndare

som lockar dig ₁₁och säger:

»Kom, vi lägger oss i bakhåll och dödar,

vi skall roa oss med att lura på oskyldiga.

₁₂Som dödsriket slukar vi dem levande,

som graven tar vi dem med hull och hår.

₁₃Alla slags dyrbarheter kommer vi över,

vi skall fylla våra hus med byte.

₁₄Du får vara med och dela,

vi har en gemensam penningpung.«

₁₅Min son, slå inte följe med dem,

sätt aldrig din fot på deras väg.

₁₆De skyndar till allt som är ont

och är snara att utgjuta blod.

₁₇Fåglar är inte hjälpta av att se

när fångstnätet gillras,

₁₈och dessa män ligger i bakhåll för sig själva,

det är sitt eget liv de lurar på.

₁₉Så går det den som girigt roffar åt sig:

det kostar honom hans eget liv.

₂₀Visheten ropar högt på gatan,

på torget ljuder hennes röst.

₂₁Mitt i larmet ropar hon,

i stadens portar tar hon till orda:

₂₂Hur länge, ni okunniga, skall ni älska okunnigheten,

hur länge skall smädarna njuta av att smäda

och dårarna hata kunskap?

₂₃Vänd om och lyd mina tillrättavisningar!

Jag skall visa er min vilja

och låta er höra mina ord.

₂₄Jag ropade och ni vägrade lyssna,

jag varnade och ni brydde er inte om det,

₂₅ni trotsade alla mina råd

och ville inte veta av mina tillrättavisningar.

₂₆Därför skall jag skratta när olyckan drabbar er,

jag skall hånle när det fasansfulla kommer,

₂₇när det fasansfulla kommer över er som ett oväder

och olyckan som en storm,

när nöd och ångest drabbar er.

₂₈Då skall de ropa till mig utan att få svar,

de skall söka mig utan att finna mig.

₂₉De försmådde kunskap

och avvisade gudsfruktan,

₃₀de ville inte veta av mina råd

utan föraktade mina tillrättavisningar.

₃₁Därför får de äta sina gärningars frukt,

de skall mättas av sina onda planer.

₃₂Ty avfallet kostar de okunniga livet,

och dårens sorglöshet blir hans död.

₃₃Men den som lyssnar till mig bor trygg

och behöver inte frukta något ont.