1En klok son älskar fostran,
den trotsige lyssnar inte på klander.
2Vad munnen talar kan ge god näring,
men de svekfullas näring är våld.
3Den som vaktar sin tunga räddar livet,
den lösmynte råkar i fördärvet.
4Den late är lysten men får ingenting,
den flitiges önskan blir rikligt uppfylld.
5Den rättfärdige hatar lögn,
den onde handlar skamligt och fräckt.
6Rättfärdighet skyddar den oförvitlige,
ondska blir syndarens fall.
7Den ene spelar rik men har ingenting,
den andre låtsas fattig men är förmögen.
8Den rike får betala lösen för sitt liv,
den fattige hör inte av några hotelser.
9Den rättfärdiges ljus strålar klart,
men den ondes lampa slocknar.
10Tölpens övermod ställer till gräl,
vishet finns hos dem som tar råd.
11Lättvunnen rikedom krymper ihop,
det som långsamt sparas växer.
12Utdragen väntan gör hjärtat sjukt,
uppfylld önskan är ett livets träd.
13Den som föraktar råd råkar illa ut,
den som lyder förmaningar får sin lön.
14Vad den vise lär ut är en källa till liv,
en hjälp att undgå dödens snaror.
15Gott förstånd ger uppskattning,
trolöshet leder i fördärvet.
16Den förståndige gör allt med insikt,
dåren sprider dumhet omkring sig.
17En dålig budbärare ställer till olycka,
ett pålitligt sändebud ger läkedom.
18Att försmå fostran ger fattigdom och skam,
men den som låter sig tuktas blir ärad.
19Uppfylld önskan gör själen gott,
dåren hatar att avstå från det onda.
20Den som vistas bland kloka blir klok,
den som umgås med dårar går det illa.
21Syndaren förföljs av olycka,
lycka blir den rättfärdiges lön.
22Den gode lämnar arv åt barn och barnbarn,
men syndarens rikedom går till den rättfärdige.
23Processer tär på den fattiges teg,
allt han äger sopas bort då rättvisa saknas.
24Den som spar på riset hatar sin son,
den som älskar honom fostrar i tid.
25Den rättfärdige äter och blir mätt,
den ondes mage är tom.
