1Bättre en torr brödkant i lugn och ro
än huset fullt med kalasmat och bråk.
2Duglig slav blir herre över oduglig son
och får dela arvet med hans bröder.
3Silver prövas i degeln och guld i ugnen,
men hjärtat prövas av Herren.
4Uslingen lyssnar på onda tungor,
lögnaren är idel öra för elakt prat.
5Att håna en fattig är att smäda hans skapare,
den skadeglade undgår inte straff.
6Barnbarn är de gamlas krona,
sönernas stolthet är deras fäder.
7Stora ord anstår inte odågan,
än mindre lögner en ädel man.
8Den som ger mutor tror sig ha ett trollspö,
vart han kommer har han framgång.
9Den som söker vänskap överser med ett fel,
den som ältar det driver bort sin vän.
10Klander biter bättre på den kloke
än hundra piskrapp på dåren.
11Den gudlöse vill bara göra uppror,
men en grym budbärare sänds mot honom.
12Hellre möta en björn som mist sina ungar
än en dåre i hans vanvett.
13Den som lönar gott med ont
blir själv aldrig kvitt det onda.
14Börja gräl är som att öppna dammluckor;
sluta innan striden bryter lös!
15Att fria en skyldig, att fälla en oskyldig –
bådadera väcker Herrens avsky.
16Vad gagnar pengar i dårens hand,
kan han köpa vishet, han som saknar vett?
17En vän visar alltid kärlek,
en broder är till för att hjälpa i nöden.
18Utan vett är den som ger sitt handslag
och går i borgen för sin nästa.
19Den som älskar gräl älskar synd,
den som gör porten hög inbjuder olyckan.
20Fördärvat sinne finner ingen lycka,
lögnaktig tunga bringar på fall.
21Att ha en dåre till son är en sorg,
ingen glädje får odågans far.
22Glatt hjärta ger god hälsa,
modlöshet suger märgen ur benen.
23Den onde tar mutor ur mantelvecket
för att hindra rättvisans gång.
24Den kloke har visheten för ögonen,
dåren spanar mot världens ände.
25En dåraktig son får sin far att grämas
och bedrövar henne som fött honom.
26Bötfälla en oskyldig är illa nog,
prygla den ädle strider mot all rätt.
27Den förståndige spar sina ord,
den kloke håller huvudet kallt.
28Även dåren anses vis om han tiger
och klok så länge han håller mun.
