1Bättre fattig och oförvitlig
än rik med svekfullt tal.
2Okunnig iver är ett ont,
den som rusar på trampar fel.
3Människans dårskap förstör hennes liv,
men mot Herren vänds hennes vrede.
4Välstånd ger allt fler vänner,
den fattige mister den vän han har.
5Ett falskt vittne får sitt straff,
en menedare går inte fri.
6Den mäktige smickras av många,
den frikostige har allas vänskap.
7Den fattige undviks av sina vänner,
till och med hans bröder avskyr honom.
8Den som vill sitt eget bästa ökar sitt vett,
att ta vara på insikt ger lycka.
9Ett falskt vittne får sitt straff,
en menedare går under.
10Överdåd anstår inte dåren,
än mindre skall slaven härska över stormän.
11Förstånd gör en man fördragsam,
han sätter en ära i att förlåta.
12Som lejonets rytande är kungens vrede,
hans gunst är som dagg över gräset.
13En dåraktig son är sin fars olycka,
en hustrus gnat ett evigt takdropp.
14Gods och guld ärvs från fäderna,
men en duglig hustru är en skänk från Herren.
15Lättja försänker i dvala,
maklighet ger tom mage.
16Den som håller buden behåller sitt liv,
den som inte ger akt på sin vandel skall dö.
17Den som tar sig an de fattiga lånar åt Herren
och skall få sin lön av honom.
18Fostra din son medan det finns hopp;
du vill ju inte att han skall dö.
19Den som förgår sig skall ha sitt straff,
friar du honom gör du saken värre.
20Lyssna på råd och ta emot fostran,
då blir du vis till sist.
21Människan gör upp många planer,
men det är Herrens vilja som sker.
22Girighet vanhedrar människan;
bättre fattig än falsk.
23Gudsfruktan ger människan liv,
hon får vila mätt, skonad från olyckor.
24Den late sticker handen i skålen
men ids inte föra den till munnen.
25Slå hädaren och den oerfarne tar lärdom,
klandra den kloke och han vinner insikt.
26En skamlös och vanartig son
krossar sin far och driver modern ur huset.
27En son som slutar lyssna på förmaningar
irrar bort från den kunskap han fått.
28Ett ondsint vittne smädar rättvisan,
ur syndarens mun strömmar ondska.
29Straffet väntar hädaren
och prygel dårens rygg.
