1Vinet är en hädare, ölet en gaphals,
vettlös är den som raglar av rus.
2Som lejonets rytande är kungens raseri,
den som väcker hans vrede förverkar sitt liv.
3Heder åt den som undviker strid,
det är bara dårar som börjar gräl.
4Den late plöjer inte om hösten
och finner ingenting i skördetiden.
5Människors avsikter är som djupt vatten,
men en klok man öser upp dem.
6Många ordar om sin trofasthet,
men var finns en man att lita på?
7Den rättfärdige lever oförvitligt –
lyckliga hans efterkommande!
8Kungen som sitter i domarsätet
sållar med blicken bort de gudlösa.
9Vem kan säga: Mitt samvete är rent,
jag är fri från min synd.
10Dubbla vikter, dubbla mått –
bådadera väcker Herrens avsky.
11Redan den unge visar i handling
om hans liv är rent och ärligt.
12Örat som hör, ögat som ser –
bådadera har Herren skapat.
13Älskar du sömn blir du utblottad,
vakna upp, så får du äta dig mätt.
14»Bara skräp«, säger köparen,
men går belåten därifrån.
15Guld och pärlor finns i mängd,
men visa ord är en sällsynthet.
16Ta manteln från den som borgat för en främling,
kräv pant då det gäller en okänd.
17Lögnens bröd smakar gott,
men sedan blir munnen full av grus.
18Planer lyckas om man rådslår,
för inte krig utan överläggning.
19Den lösmynte röjer hemligheter,
undvik den som pratar för mycket.
20Om någon förbannar sin far eller mor
skall hans lampa slockna då mörkret faller.
21Plötsligt vunnen rikedom
ger i längden ingen lycka.
22Säg inte: Jag skall hämnas oförrätten!
Lita på Herren, han skall hjälpa dig.
23Herren avskyr dubbla vikter,
fusk med vågen är orätt.
24Människans steg styrs av Herren,
vad vet hon själv om sin väg?
25Farligt är att snabbt ge heliga löften
och först efteråt tänka sig för.
26En vis kung sållar bort de onda,
han låter tröskhjulet gå över dem.
27Herren vakar över människans livsande
och ser in i hennes innersta.
28Godhet och trohet är kungens värn,
med rättfärdighet tryggar han tronen.
29Styrkan är de ungas stolthet,
vitt hår de gamlas ära.
30Svidande sår renar från ondska,
prygel gör rent på djupet.
