1Yvs inte över morgondagen,
du vet inte vad den bär i sitt sköte.
2Låt en annan prisa dig, inte din egen mun,
en främmande, inte dina egna läppar.
3Stenen är tung, sanden en börda,
men tyngre att bära är dårens ilska.
4Vreden är grym, raseriet en stormflod,
men vem håller stånd mot svartsjukan?
5Bättre öppen kritik
än dold kärlek.
6Vännens örfil är ärligt menad,
fiendens kyssar vill bedra.
7Den mätte ratar den finaste honung,
den hungrige finner det beska sött.
8Lik en fågel långt från sitt bo
är en människa långt från sitt hem.
9Olja och rökelse gör hjärtat glatt,
vänskapens sötma ger själen kraft.
10Överge inte din och din fars vän,
gå inte till din bror när du själv är i nöd.
Bättre nära granne än fjärran frände.
11Bli vis, min son, så gör du mig lycklig,
och jag kan ge mina belackare svar på tal.
12Den kloke ser faran och tar skydd,
den oerfarne trampar på och får sitt straff.
13Ta manteln från den som borgat för en främling,
kräv pant då det gäller en okänd.
14Välsignar man någon högljutt
tidigt om morgonen,
tas det som en förbannelse.
15Som evigt takdropp en regnig dag,
så är en gnatig hustru.
16Att hejda henne är som att hejda vinden,
som att gripa olja med handen.
17Järn ger skärpa åt järn,
människa åt människa.
18Den som vårdar fikonträdet får äta dess frukt,
den som sköter om sin herre blir ärad.
19Som anletsdragen präglar det yttre,
så präglar hjärtat människan.
20Dödsriket och avgrunden är omättliga,
och omättliga är människans ögon.
21Silver prövas i degeln och guld i ugnen,
och människan döms efter sitt rykte.
22Stöt dåren i morteln,
krossa honom bland kornen –
dårskapen går inte ur honom.
23Håll reda på hur fåren har det,
ta väl hand om dina hjordar.
24Inte består skatter för evigt
eller rikedom släktled efter släktled.
25Men när nytt gräs kommer upp efter slåttern
och fodret samlas in från bergen,
26då har du lamm som ger kläder
och bockar så att du kan köpa mark
27och getmjölk nog till föda åt dig själv,
till föda åt din familj
och till dina pigors uppehälle.
