1Den som tuktas ofta och ändå är stursk
skall krossas plötsligt och ohjälpligt.
2När de rättfärdiga är många gläder sig folket,
när de onda härskar suckar folket.
3Den som älskar vishet ger sin far glädje,
den som går till horor gör av med förmögenheten.
4Med rättvisa bygger kungen upp landet,
den som ökar pålagorna ödelägger det.
5Den som smickrar sin nästa
lägger ut ett nät för hans fötter.
6Den gudlöse snärjs i sin synd,
men den rättfärdige kan glädjas och jubla.
7Den rättfärdige sörjer för de svagas rätt,
den onde saknar all insikt.
8Hädare hetsar upp hela staden,
de visa får vreden att lägga sig.
9När den vise drar dåren inför rätta
blir det skrik och skratt och ingen ordning.
10De blodtörstiga hatar den oskyldige,
men de rättrådiga skyddar hans liv.
11Dåren ger luft åt sin vrede,
den vise behärskar sig.
12En härskare som lyssnar på lögner
får idel skurkar i sin tjänst.
13Fattig och förtryckare lever sida vid sida,
åt båda ger Herren ögonens ljus.
14När kungen dömer de svaga rättvist
skall hans tron bestå för alltid.
15Tuktan med käppen ger vishet,
men en ouppfostrad pojke är en skam för sin mor.
16När de onda frodas, frodas synden,
men de rättfärdiga skall se deras fall.
17Tukta din son, så gör han dig nöjd
och fyller dig med välbehag.
18Utan profeter förvildas folket,
lycklig den som håller lagen.
19Ord fostrar ingen slav,
han förstår men lyder inte.
20Ser du en som pratar i tid och otid –
det är mera hopp om en dåre.
21Om en slav skäms bort från ungdomen
blir han uppstudsig med tiden.
22En argsint man vållar gräl,
den hetlevrade förbryter sig ofta.
23Högmod leder till förödmjukelse,
men den ödmjuke vinner ära.
24Hälaren är sin egen fiende,
han hör förbannelsen men tiger.
25Fruktan för människor blir en snara,
men den som litar på Herren får skydd.
26Många söker företräde hos härskaren,
men av Herren får var man sin rätt.
27Missdådaren är vidrig för de rättfärdiga,
den redbare är vidrig för de onda.
