Psaltaren 116

₁Jag älskar Herren, ty han har hört

min bön om förskoning.

₂Han lyssnade till mig

när jag ropade.

₃Dödens snaror omgav mig,

dödsrikets fasor nådde mig,

jag var i nöd och förtvivlan.

₄Jag åkallade Herren:

Herre, rädda mitt liv!

₅Herren är nådig och rättfärdig,

vår Gud är barmhärtig.

₆Herren bevarar de oskyldiga,

jag var hjälplös, och han räddade mig.

₇Kom till ro, min själ,

Herren har varit god mot mig.

₈Han räddade mig från döden,

mitt öga från tårar,

min fot från att snava.

₉Jag får vandra inför Herren

i de levandes länder.

₁₀Jag trodde att jag skulle gå under,

jag plågades svårt

₁₁och tänkte i min oro:

Alla människor sviker.

₁₂Hur skall jag återgälda Herren

alla hans välgärningar mot mig?

₁₃Jag lyfter räddningens bägare

och åkallar Herren.

₁₄Jag vill infria mina löften till Herren

inför hela hans folk.

₁₅De trognas liv

är dyrbart i Herrens ögon.

₁₆Herre, jag är din tjänare,

bara din tjänare, din tjänarinnas son,

du har lossat mina bojor.

₁₇Jag vill frambära tackoffer åt dig,

jag vill åkalla Herren.

₁₈Jag vill infria mina löften till Herren

inför hela hans folk

₁₉på förgårdarna till Herrens tempel,

inne i Jerusalem.

Halleluja!