Vid Babylons floder
satt vi och grät,
när vi tänkte på Sion.
I pilträden som växte där
hade vi hängt våra lyror.
De som höll oss fångna
bad oss att sjunga,
de som släpat bort oss
bad om glada visor:
»Sjung för oss en sång från Sion!«
Men hur kunde vi sjunga Herrens sånger
i ett främmande land?
Om jag glömmer dig, Jerusalem,
må min högra hand förlamas.
Må min tunga fastna vid gommen
om jag inte tänker på dig,
om jag inte sätter Jerusalem
högre än all annan glädje.
Herre, tänk på Jerusalems olycksdag,
hur edomeerna ropade:
»Riv ner, riv ner till grunden.«
Babylon, du förstörerska,
lycklig den som får vedergälla
vad du har gjort mot oss.
Lycklig den som får ta dina späda barn
och krossa dem mot klippan.
Din webbläsare stödjer inte HTML5-ljud.
