Psaltaren 144

Lovad vare Herren, min klippa,

han som övat min arm för krig

och lärt min hand att strida,

₂min klippa och min borg,

min fristad och min räddare,

min sköld, min tillflykt,

han som lägger folken under mina fötter.

₃Herre, vad är en människa

att du bryr dig om henne,

en dödlig att du räknar med honom?

₄Människan är som en vindfläkt,

hennes levnad en flyktig skugga.

₅Herre, vik undan din himmel, stig ner,

rör vid bergen så att de ryker.

₆Låt blixtar ljunga vida omkring,

skjut dina pilar, låt dem vina.

₇Räck ut din hand från höjden,

befria mig och rädda mig

ur djupa vatten,

undan främlingar,

₈som har munnen full av lögner

och med lyftad hand svär falska eder.

₉Gud, jag vill sjunga en ny sång till din ära,

spela på tiosträngad harpa,

_10-11du som ger seger åt kungar

och befriar din tjänare David.

Rädda mig från det grymma svärdet,

befria mig från främlingar,

som har munnen full av lögner

och med lyftad hand svär falska eder.

₁₂Våra söner är som växande plantor,

i blomman av sin ålder.

Våra döttrar är som pelare,

skulpterade för palats.

₁₃Våra förråd är fulla,

de rymmer föda av alla slag.

Fåren förökar sig tusenfalt,

ja, tiotusenfalt, på ängarna,

₁₄och våra kor är feta.

Ingen anfaller oss, ingen fördriver oss,

på våra gator hörs ingen klagan.

₁₅Lyckligt det folk som har det så,

lyckligt det folk som har Herren till Gud.