Psaltaren 18

₂Jag har dig kär, Herre, min styrka,

₃Herre, min klippa, min borg och min räddare,

min Gud, berget som är min tillflykt,

min sköld och mitt starka värn, min fristad.

₄Till Herren, den högtlovade, ropade jag,

och jag blev räddad från mina fiender.

₅Dödens bränningar brusade kring mig,

förödelsens stormflod skrämde mig.

₆Dödsrikets snaror omgav mig,

framför mig väntade dödens fällor.

₇I min förtvivlan klagade jag för Herren,

ropade jag till min Gud,

och han hörde min röst i sitt tempel,

mitt rop nådde fram till hans öra.

₈Då skakade jorden och skälvde,

bergens grundvalar darrade,

vacklade under hans vrede.

₉Från hans näsborrar utgick ett rökmoln,

från hans mun förtärande eld.

Han sprutade glöd och brand.

₁₀Himlen vek han undan och steg ner

med töcknet under sina fötter.

₁₁Han red på keruben, han flög,

han svävade fram på vindens vingar.

₁₂Han dolde sig inne i mörkrets tält,

i molnens fuktiga massor.

₁₃I glansen kring honom

for molnen fram,

hagel och gnistrande bränder.

₁₄Herren dundrade i himlen,

den Högste lät höra sin röst.

₁₅Han sköt sina pilar vida omkring,

han sände ljungande blixtar.

₁₆Havets bädd kom i dagen

och jordens grundvalar blottades

för ditt rytande, Herre,

för din vredes stormvind.

₁₇Från höjden fattade han min hand

och drog mig upp ur djupa vatten.

₁₈Han räddade mig från mäktiga fiender,

från motståndare som var starkare än jag.

₁₉De anföll mig på min olyckas dag,

men Herren kom till min hjälp.

₂₀Han förde mig ut i frihet,

han räddade mig, ty han älskar mig.

₂₁Herren lönade min rättfärdighet,

mitt rena och skuldlösa liv,

₂₂ty jag har hållit mig till Herrens vägar

och inte avfallit från min Gud.

₂₃Alla hans bud har jag haft för ögonen

och aldrig övergett hans lagar.

₂₄Fläckfri var jag inför honom,

jag vaktade mig för att synda.

₂₅Därför lönade Herren min rättfärdighet,

mitt rena liv inför honom.

₂₆Mot den trogne är du trofast,

du är redlig mot den redlige.

₂₇Den rene möter du med renhet,

den svekfulle med list.

₂₈Du upprättar det förnedrade folket,

men de högmodiga kuvar du.

₂₉Du låter min lampa lysa,

Herren, min Gud, gör mitt mörker till ljus.

₃₀Med Guds hjälp störtar jag fram mot muren,

med dig stormar jag över vallen.

₃₁Guds väg är utan brist,

Herrens ord är utan slagg.

Han är en sköld för alla som flyr till honom.

₃₂Vem är Gud utom Herren,

vem är en klippa utom vår Gud?

₃₃Gud rustar mig med styrka,

så att jag vandrar den rätta vägen.

₃₄Han gör mig snabbfotad som gasellen

och ger mig fotfäste på bergen.

₃₅Han lär mig krigets hantverk,

lär mig spänna kopparbågen.

₃₆Du gav mig din räddande sköld,

du stödde mig med din starka hand.

Du hörde min bön och min makt blev stor.

₃₇Du gjorde vägen fri framför mig

och gav stadga åt mina steg.

₃₈Jag förföljde mina fiender och hann upp dem,

jag vände inte förrän jag förintat dem.

₃₉Jag krossade dem.

De förmådde inte resa sig,

de låg där under mina fötter.

₄₀Du rustade mig med styrka för striden

och tvang angriparna på knä inför mig.

₄₁Mina fiender drev du på flykten,

deras motstånd kunde jag krossa.

₄₂De ropade, men ingen räddare fanns,

de ropade till Herren, men han svarade inte.

₄₃Jag malde dem till stoft i vinden,

jag trampade ner dem som smuts på gatan.

₄₄Du räddade mig från folkens angrepp.

Du satte mig till hövding över folken,

okända folkslag blev mina tjänare.

₄₅De lydde min minsta vink,

främlingar kröp för mig.

₄₆Främlingar bleknade

och kom darrande ut ur sina fästen.

₄₇Herren lever! Lovad vare han, min klippa,

och upphöjd min Gud, min räddare,

₄₈han som ger mig hämnd på mina fiender

och lägger folken under mina fötter!

₄₉Du låter mig undslippa fienden,

du rycker mig undan angriparen

och räddar mig från våldsmän.

₅₀Därför tackar jag dig, Herre, bland folken

och lovsjunger ditt namn.

₅₁Stora segrar skänker Herren åt sin konung,

han handlar trofast mot sin smorde,

mot David och hans ätt för evigt.