Psaltaren 35

Herre, kämpa mot dem som kämpar mot mig!

Strid mot dem som strider mot mig!

₂Tag rustning och sköld,

grip in till min hjälp!

₃Höj spjut och lans

mot mina förföljare!

Säg till mig: Jag är din räddning.

₄Skam och vanära må drabba dem

som står efter mitt liv.

Låt dem som har ont i sinnet mot mig

vika tillbaka i smälek.

₅Låt dem bli som agnar i vinden,

när Herrens ängel driver bort dem.

₆Låt deras väg bli mörk och hal,

när Herrens ängel förföljer dem.

₇Ty utan skäl lade de ut sitt nät

och grävde en grop åt mig.

₈Låt fördärvet överraska dem,

låt nätet de lagt ut snärja dem själva

och låt dem falla i gropen de grävt.

₉Jag skall jubla över Herren

och glädjas åt hans hjälp.

₁₀Hela min varelse ropar:

Herre, vem är som du?

Du räddar den svage från hans överman,

den svage och fattige från plundraren.

₁₁Falska vittnen träder fram.

Man förhör mig om det jag inte vet,

₁₂man lönar mig med ont för gott,

jag är övergiven.

₁₃När de var sjuka

klädde jag mig i säckväv,

jag späkte mig med fastor

och bad med huvudet sänkt,

₁₄som för en vän, en bror.

Som i sorg efter en mor

gick jag svartklädd och böjd.

₁₅Men när jag snubblade

gladdes de och gick samman,

de gick samman mot mig för att slå,

och jag anade ingenting.

De rev och klöste utan hejd.

₁₆De hånar mig skamlöst,

de visar tänderna mot mig.

₁₇Herre, hur länge skall du se på?

Befria mig från deras grymheter,

rädda mitt liv från lejonen!

₁₈Då skall jag tacka dig i tempelskaran,

prisa dig bland allt folket.

₁₉Låt inte mina lömska fiender glädjas,

låt inte dem som hatar mig utan grund

göra försmädliga miner.

₂₀Ty deras ord skapar osämja,

och mot de stilla i landet

har de svekfulla planer.

₂₁De öppnar sin breda mun

och skrattar hånfullt:

»Vad var det vi sa!«

₂₂Du ser det, Herre, var inte tyst.

Herre, dröj inte långt borta.

₂₃Vakna, res dig, skaffa mig rätt!

Ta dig an min sak, min Gud och härskare!

₂₄Döm mig rättvist, Herre, min Gud.

Låt dem inte få glädjas,

₂₅låt dem inte få tänka:

»Ha! Det blev som vi ville«,

inte få säga: »Vi slukade honom!«

₂₆Skam och smälek må drabba alla

som gläds åt min olycka.

Klä dem i skam och nesa,

de som triumferar över mig.

₂₇Men låt dem som unnar mig min rätt

få jubla och glädja sig,

låt dem ständigt säga: »Herren är stor,

han unnar sin tjänare välgång.«

₂₈Jag skall vittna om din trofasthet

och prisa dig dagen lång.