Psaltaren 38

₂Herre, tukta mig inte i din vrede,

straffa mig inte i din harm!

₃Dina pilar har trängt in i mig

och din hand vilar tung på mig.

₄Ingenting är helt på min kropp

för din vredes skull,

ingenting är friskt i mig

för mina synders skull.

₅Min skuld har växt mig över huvudet,

den är en börda, för tung för mig.

₆Mina sår stinker och varas

för min dårskaps skull.

₇Jag är krokig och böjd,

dagen lång går jag sörjande.

₈Höfterna brinner av smärta,

ingenting är helt i min kropp.

₉Jag är kraftlös och krossad,

jag skriker ut mitt hjärtas jämmer.

₁₀Herre, du känner min längtan,

mina suckar når fram till dig.

₁₁Mitt hjärta bultar, mina krafter sviker,

mina ögons ljus har slocknat.

₁₂Mina vänner och grannar skyr min plåga,

mina närmaste håller sig borta.

₁₃De som står efter mitt liv gillrar fällor,

de som vill mig ont förtalar mig

och tänker ständigt på svek.

₁₄Jag är lik en döv som ingenting hör,

en stum som inte öppnar sin mun.

₁₅Jag är lik en man som inte hör,

en som inte kan svara.

₁₆Men, Herre, jag hoppas på dig,

du skall svara mig, Herre, min Gud.

₁₇Jag är rädd att de skall skratta åt mig,

de som hånar mig när jag snavar.

₁₈Ty jag är nära att stupa,

jag är ständigt plågad.

₁₉Jag bekänner min skuld,

jag sörjer över min synd.

₂₀Fiender utan orsak har jag många,

talrika är de som hatar mig utan skäl.

₂₁De lönar gott med ont,

de är emot mig för att jag sökt det goda.

₂₂Överge mig inte, Herre,

min Gud, dröj inte långt borta!

₂₃Skynda till min hjälp,

Herre, du min räddning!