Psaltaren 50

Gud, Herren Gud, har tagit till orda,

han kallar på jorden från öster till väster.

₂Från Sion, det fullkomligt sköna,

träder Gud fram i glans.

₃Vår Gud kommer, han skall inte tiga.

Framför honom går förtärande eld

och kring honom rasar stormen.

₄Han kallar på himlen därovan,

kallar på jorden, för att döma sitt folk:

₅Samla inför mig mina trogna

som sluter förbund med mig genom offer.

₆Himlen förkunnar hans rättfärdighet.

Gud är den som dömer.

₇Hör, mitt folk, jag vill tala,

Israel, jag vill varna dig.

Jag är Gud, din Gud.

₈På dina offer kan jag inte klaga,

dina brännoffer får jag dagligen.

₉Men jag behöver inga tjurar från ditt stall,

inga bockar ur dina fållor,

₁₀ty viltet i skogen är mitt,

alla djur bland de väldiga bergen.

₁₁Jag känner alla fåglar i skyn,

alla markens smådjur är mina.

₁₂Vore jag hungrig sade jag det inte till dig,

ty min är världen och allt den rymmer.

₁₃Skulle jag äta kött av tjurar

eller dricka bockars blod?

₁₄Nej, låt tacksägelsen bli ditt offer åt Gud

och infria dina löften till den Högste!

₁₅Ropa till mig när du är i nöd,

jag skall rädda dig, och du skall ära mig.

₁₆Men till den gudlöse säger Gud:

Hur vågar du läsa upp mina bud

och nämna mitt förbund,

₁₇du som hatar all fostran

och vänder ryggen åt mina ord?

₁₈Ser du en tjuv slår du följe med honom,

med äktenskapsbrytare ger du dig i lag.

₁₉Din mun sprider elakt tal,

din tunga spinner lögner.

₂₀Du talar illa om din bror,

du smutskastar din moders son.

₂₁Skulle jag tiga när du handlar så?

Tro inte att jag är som du!

Nej, jag skall ställa dig till svars och straffa dig.

₂₂Betänk det, ni som glömmer Gud,

annars blir ni mitt rov utan hopp om räddning.

₂₃Den som offrar tacksägelse ärar mig,

den som följer min väg skall erfara Guds hjälp.