Psaltaren 55

₂Gud, lyssna till min bön,

dölj dig inte när jag ber,

₃hör mig och ge mig svar.

Jag våndas i min oro,

jag får ingen ro ₄för fiendens rop,

för de ondas skrän.

De öser sin ondska över mig,

de ansätter mig i sin vrede.

₅Mitt hjärta grips av ångest,

dödsskräck faller över mig.

₆Jag darrar av fruktan,

jag överväldigas av fasa.

₇Om jag ändå hade duvans vingar!

Då flög jag bort för att finna ett bo.

₈Långt bort skulle jag fly

och slå mig ner i ödemarken.

₉Snabbt skulle jag söka ett skydd

mot vinande vind och storm.

₁₀Herre, skapa förvirring i deras tal!

Våld och split ser jag i staden.

₁₁Dag och natt vandrar de runt den

uppe på murarna.

Därinne bor ondska och elände.

₁₂Fördärv råder i staden,

våld och svek lämnar aldrig dess torg.

₁₃Om jag smädades av en fiende,

då kunde jag bära det,

om jag förnedrades av en ovän,

då kunde jag dra mig undan,

₁₄men du är ju min like,

min vän och min förtrogne –

₁₅vi gladdes åt att gå sida vid sida

i skaran i Guds hus.

₁₆Må de överrumplas av döden,

levande fara ner i dödsriket,

ty ondskan bor mitt ibland dem!

₁₇Men jag ropar till Gud,

och Herren skall rädda mig.

₁₈Morgon och kväll och mitt på dagen

suckar jag och klagar,

och han skall höra mig.

₁₉Han gör mig fri och trygg

när fienderna rycker an

och söker strid med mig.

₂₀Gud skall höra mig och förödmjuka dem,

han som sedan urtiden sitter på tronen.

Ty de ändrar sig aldrig

och fruktar inte Gud.

₂₁Han kränkte freden

och svek givna löften.

₂₂Hans ord är halare än smör,

men hans hjärta vill strid.

Hans tal är lenare än olja

och ändå ett blottat svärd.

₂₃Kasta din börda på Herren,

han skall sörja för dig.

Aldrig låter han den rättfärdige svikta.

₂₄Du, o Gud, skall störta dem ner

i avgrundens djup.

Mördare och bedragare

når inte ens livets mitt.

Men jag förtröstar på dig.