Psaltaren 64

₂Hör mig, Gud, när jag klagar,

rädda mig, fienden fyller mig med skräck!

₃Göm mig för de ondas hop,

för skocken av ogärningsmän.

₄De vässar sina tungor som svärd,

de siktar med skarpa ord som pilar

₅för att skjuta den oskyldige ur bakhåll –

plötsligt skjuter de, utan att tveka.

₆De eggar varandra,

de rabblar förbannelser,

de gillrar snaror

och säger: »Ingen ser det.«

₇De tänker ut ogärningar

men döljer vad de tänkt ut –

en avgrund är människans hjärta.

₈Men Gud skjuter sin pil,

den träffar dem plötsligt.

₉Deras tunga får dem på fall,

alla som ser det förfäras.

₁₀Alla människor grips av fruktan,

de förkunnar Guds verk,

de besinnar vad han har gjort.

₁₁Den rättfärdige gläder sig över Herren

och tar sin tillflykt till honom.

De redbara prisar sig lyckliga.