Psaltaren 69

₂Rädda mig, Gud!

Vattnet når mig till halsen.

₃Jag har sjunkit ner i bottenlös dy

och har inget fotfäste.

Jag har kommit ut på djupt vatten,

strömmen vill dra ner mig.

₄Jag har ropat mig trött,

min strupe är hes.

Mina ögon värker,

jag har väntat länge på min Gud.

₅Flera än håren på mitt huvud

är de som hatar mig utan grund.

Många är de som vill förgöra mig,

som är mina fiender utan skäl.

Jag tvingas lämna tillbaka

det som jag aldrig stulit.

₆Du känner min dårskap, Gud,

min skuld är inte dold för dig.

₇Låt mig inte dra skam

över dem som hoppas på dig,

Herre Gud Sebaot.

Låt mig inte dra vanära

över dem som söker sig till dig,

du Israels Gud.

₈Det är ju för din skull man hånar mig

och mitt ansikte rodnar av skam.

₉Jag har blivit en utstött bland mina bröder,

en främling för min moders barn.

₁₀Lidelsen för ditt hus har förtärt mig,

jag smädas av dem som smädar dig.

₁₁Jag grät och fastade,

då blev jag hånad.

₁₂Jag klädde mig i säckväv,

då blev jag en visa för dem.

₁₃De sladdrar om mig i stadsporten,

drinkare sjunger om mig.

₁₄Jag kommer till dig med min bön,

må stunden vara den rätta.

Svara mig, Gud, i din stora godhet,

ge mig din trofasta hjälp.

₁₅Rädda mig från att sjunka i dyn,

låt mig bli räddad från dem som hatar mig

och från det djupa vattnet.

₁₆Låt inte strömmen dra ner mig

och djupet uppsluka mig,

låt inte graven sluta sitt gap om mig.

₁₇Svara mig, Herre, i din trofasta godhet,

vänd dig till mig i din stora barmhärtighet.

₁₈Dölj inte ditt ansikte för din tjänare,

jag är i nöd, skynda dig att svara.

₁₉Kom till mig och gör mig fri,

befria mig från mina fiender.

₂₀Du vet hur jag blir smädad,

hur jag lider hån och skam,

du ser ju alla mina ovänner.

₂₁Deras hån har krossat mig,

mitt hjärta finner ingen bot.

Jag hoppades på medkänsla,

men förgäves,

på någon som ville trösta mig,

men ingen fanns.

₂₂De förgiftade min mat,

i min törst fick jag ättika att dricka.

₂₃Må deras bord bli en fälla för dem

och deras offermåltid en snara.

₂₄Må det mörkna för deras ögon

så att de inte kan se.

Låt deras lemmar mista sin stadga.

₂₅Ös ut din vrede över dem,

låt din glödande harm hinna upp dem.

₂₆Må deras läger bli öde

och ingen mer bo i deras tält.

₂₇De förföljer ju den du har slagit,

ökar plågan för den du har sargat.

₂₈Lägg fram brott efter brott,

låt dem aldrig bli friade.

₂₉Må de strykas ur de levandes bok

och inte stå skrivna bland de rättfärdiga.

₃₀Men jag är betryckt och plågad,

rädda mig, Gud, och för mig i säkerhet.

₃₁Jag vill prisa Guds namn med sång

och tacka och lova honom.

₃₂Det behagar Herren mer än tjurar,

offerdjur med horn och klövar.

₃₃De betryckta skall se det och glädjas,

ni som söker er till Gud skall få nytt mod,

₃₄ty Herren lyssnar till de fattiga

och föraktar inte de fångna.

₃₅Himlen och jorden skall prisa honom,

haven och allt som rör sig i dem.

₃₆Gud skall rädda Sion

och bygga upp Juda städer.

Där skall de bo, de skall äga landet.

₃₇Det skall gå i arv till hans tjänares barn,

de som älskar hans namn skall bo där.