Psaltaren 7

₂Herre, min Gud, jag flyr till dig,

rädda mig från förföljarna, befria mig,

₃så att ingen river min strupe som ett lejon

och släpar bort mig utan räddning.

₄Herre, min Gud, om jag handlat fel,

om orätt fläckat mina händer,

₅om jag lönat min vän med ont

och plundrat min ovän på allt,

₆må då fienden hinna upp mig,

trampa mig till marken

och lägga min ära i mullen!

₇Res dig, Herre, i din vrede,

kväs mina ovänners raseri!

Vakna upp, min Gud,

du som har kallat till dom.

₈Låt folken samlas omkring dig!

Trona i höjden över dem!

₉Det är Herren som dömer folken.

Fäll domen över mig, Herre!

Jag är rättfärdig, utan skuld.

₁₀Gör slut på de ondas anslag,

låt den som har rätt stå fast!

Ty han som prövar hjärtan och njurar,

han är en rättfärdig Gud.

₁₁Gud håller min sköld,

de redbara räddar han.

₁₂Gud är en rättvis domare,

en Gud som alltid kan vredgas.

₁₃Om någon inte ger vika,

då slipar han sitt svärd,

spänner sin båge och siktar,

₁₄håller dödens vapen redo

och gör sina pilar brinnande.

₁₅Den mannen är dräktig med ondska,

han går havande med ofärd,

och han föder lögn.

₁₆Han gräver en grop och gör den djup

men faller i egen fälla.

₁₇Ofärden drabbar honom själv,

våldet kommer över hans eget huvud.

₁₈Jag vill tacka Herren för hans rättvisa dom

och lovsjunga Herrens, den Högstes, namn.