Psaltaren 73

Ja, Gud är god mot den rättrådige,

mot den vars hjärta är rent.

₂Ändå var jag nära att snava,

jag höll på att tappa fotfästet.

₃Jag fylldes av avund mot de högmodiga,

jag såg att det gick de gudlösa väl.

₄De vet inte av några hinder,

deras hull är fett och frodigt.

₅De råkar inte i nöd som andra,

de lider inte som människor gör.

₆Därför är högfärden deras halskedja

och våldet den dräkt de bär.

₇Deras ögon tittar fram ur fetman,

deras inbilskhet är utan gräns.

₈De hånar och talar ondsint,

överlägset och hotfullt.

₉De öppnar sitt gap mot himlen,

deras tunga far fram över jorden.

₁₀Därför kommer folket till dem

och suger i sig deras ord.

₁₁De säger: Gud, vad vet han?

Inte vet den Högste vad vi gör!

₁₂Sådana är de gudlösa,

i lugn och ro ökar de sin rikedom.

₁₃Förgäves höll jag mitt hjärta rent

och sköljde i oskuld mina händer.

₁₄Jag fick lida dagen i ända,

var morgon blev jag tuktad på nytt.

₁₅Hade jag sagt: Jag vill tala som de,

då hade jag svikit dina trogna.

₁₆Jag grubblade och sökte förstå,

men det blev mig för svårt.

₁₇Men så kom jag till Guds helgedom

och insåg hur det går med dem.

₁₈Du för dem ut på hala vägar,

du störtar dem i fördärvet.

₁₉Plötsligt blir de till intet,

de går under och förgås i skräck,

₂₀liksom drömmen är borta när man vaknar,

en bild som är glömd då man stiger upp.

₂₁När mitt sinne var bittert

och det sved i mitt hjärta,

₂₂då var jag utan förstånd,

som ett oskäligt djur inför dig.

₂₃Men nu är jag alltid hos dig,

du håller mig vid handen.

₂₄Du leder mig efter din vilja,

du för mig på härlighetens väg.

₂₅Äger jag dig i himlen

önskar jag ingenting på jorden.

₂₆Min kropp och mitt mod må svika,

men jag har Gud, han är min klippa för evigt.

₂₇De som är fjärran från dig går under,

du förintar alla som är otrogna mot dig.

₂₈Men jag har min lycka i att nalkas Gud,

jag tar min tillflykt till Herren, min Gud,

och skall vittna om allt du har gjort.